Vecka 25

Tiden går fort, men samtidigt så otroligt långsamt. Alla pratar hela tiden om hur fantastiskt det är att vara gravid, att det är den absolut bästa tiden. Jag kan ärligt säga att jag vill bara bli av med det, att dessa 40v ska vara över, bebis ska ligga i min famn och kroppen ska återgå till det normala.

Det är så mycket småsaker som många glömmer att nämna. Visst, jag hade väl inte låtit bli en graviditet även om jag hört om allt som kan hända med kroppen under dessa månader, men då hade jag vart förberedd på ett anat sätt.

Jag tillbringar 23 av dygnets 24h med att vara kissnödig, det går inte att hitta en bekväm sovställning. Den första tiden bebis sparkade, då var det ganska häftigt, nu när hon siktat in sig på revben och urinblåsa. Då är det plötsligt inte alls lika trevligt längre. Om hon kunde ha samma dygnsrytm som jag, då hade det väl vart en sak.
Kroppen bara sväller och sväller, samlar på sig vätska. Stödstrumpor i 25 grader och sol, det är ingen hitt. Flytningar, tröttheten, värken som smyger sig på i rygg/ljumske.
Jag vet att jag i samma stund som jag har bebis på magen för första gången, så kommer jag ha glömt bort de här 9 månaderna och bara längta tills nästa är på väg. Men just nu vill jag bara bli av med det! Det är bland det värsta jag har gjort, jag bryter hellre ett ben och hoppar på kryckor av den anledningen än att var dag vakna upp och känna någon ny krämpa. Illamåendet är på väg tillbaka, det är nog det värsta va allt, jag var så glad när jag blev av med det i vecka 11.

Hade jag bara haft graviditeten att tänka på, då hade det nog inte vart samma sak. Men att samtidigt som jag oroar mig för bebis i magen så ska jag ta hand om mig själv, se till att mina blodsockervärden inte sticker iväg, att jag äter nyttigt och att jag ökar insulindoserna när detta krävs...

Ett första försök på hundklubben!

Sambon och jag kollade in agilityhindren på hundklubben idag, hunden var självklart med. Snacka om lättlärd när det gäller sådana saker, nu ska det tragglas så allt sitter på kommando.

Jag är nybörjare på allt vad agility heter, men någonstans måste även jag lära mig. Planen som den ser ut nu är att gå en agilitykurs i vår. Hade tänkt redan nu i höst, men jag känner att jag aldrig kommer hinna med hunden som höggravid. Så vi lektränar lite under tiden, se om slalom, tunnel och sådana basic grejer kan läras in på hemmaplan. I vart fall grunderna, jag vet att det är viktigt att göra rätt från början och självklart tar jag hjälp av kunniga personer på hundklubben. Åker ibland på de öppna träningarna, mycket för att se och lära. 

När berätta om diabetes för personen man dejtar?

Jag läste en artikel i det senaste numret av tidningen diabetes och känner för att ge min åsikt i det hela. Det artikeln handlade om var "när berätta för dejten om diabetes".

Under mina två-tre första år med diabetes skämdes jag enormt för att berätta för folk jag inte kände, men jag fick diagnosen 2002. Då var jag 14år gammal och ville vara som alla andra. Efter något år i gymnasiet insåg jag att verken jag eller min kropp mår bra av det här, sedan är det inte likt mig att inte våga prata om sådana saker. Så efter det tog jag tjuren vid hornen och öppnade upp mitt stängda sinne. 

För nuvarande sambo berättade jag att jag hade diabetes från dag ett. Jag ansåg det viktigt att han visste det, även om jag inte visste om han var intresserad av mig. Samma sak med de nya klasskompisarna berättade dag ett för att slippa frågor i framtiden, men det föll sig naturligt för mig speciellt när folk frågade vad man gjort tidigare. Jag satt just då som ordförande i diabetesföreningen Kalmar-Öland med omnejd, och en sådan förening sitter man inte med i bara för att det är kul.

För mig har det alltid vart viktigt att folk omkring mig vet om mitt tillstånd, ifall det skulle hända något. Likadant så är jag väldigt snabb med att berätta det på nya jobb, känns allt rätt under intervjun så berättar jag redan då. Jag har aldrig blivit nekad ett jobb pga min diabetes.

Long time no see.

Det här med att ha en aktiv blogg, jag var bra på det en period i mitt liv. Nu är jag allt sämre på det, livet går vidare och intresset för annat blir allt större.

Men nu har jag hamnat i en sådan situation att jag kommer att gå hemma mycket i höst, så det kanske är dags att roa mig med något sådant här när höstmörkret tränger på.

Idag är jag 27år gammal, jag har haft diabetes sedan 2002, jag är sambo i Göteborg med i september flyttar vi söder ut till vårt drömhus. I November/December väntar vår lilla familj tillökning och en liten människovalp kommer till livet, om allt går som det ska vill säga.
De första två månaderna av min graviditet tillbringade jag hemma som sjukskriven, jag fick ingen ordning på allt vad blodsocker heter. Jag var för trött för att resa mig upp samt illamående så fort jag kände en starkare doft än nytvättade lakan.

Nu är min energi tillbaka och jag är åter på jobbet och sliter som aldrig förr, jag blir så otroligt rastlös av att bara gå hemma. Så nu är planen att arbeta så länge jag kan och klarar av det.

Är nästan lite små löjlig men det har hänt några gånger nu. Jag skrämmer seriöst upp mig själv hos vissa brukare. Nästan obehagligt på vissa ställen. Snacka om mes.

Fick ett mejl av Therese igår, "Artikeln var med i tidningen, bra skriven och du är på framsidan, skitsnygg!!!". Jag trodde inte riktigt på det, för när hon ringde och intervjuade mig handlade det om några få rader utan bild. Fick en smärre chock när en enorm bild på mig (hemsk för övrigt) låg på golvet i hallen när jag kom hem från jobbet. Blev väldigt fundersam till en början men kom då på att Therese hade nämnt det.

Min intervju som skulle vara "några rader" blev två uppslag med bild. Samma hemska bild som i barran, jag får glädja mig med att den här gången blev jag inte omtalad som en 12-åring som nyss kommit ur garderoben som homosexuell. För ja, det var lite den stilen över artikeln som var i Barometern i November.

Mina 15 minuter i media är alltså fördärvade nu? Två ganska stora artiklar inom ett halvår, och då har jag inte ens gjort något speciellt. Jag har bara vart mig själv och haft åsikter. Den jag alltid har vart med andra ord.




Bloggar numera på http://wooolengirl.blogspot.com/

Var hos Diabetessköterskan igår och fick min dom. 6.9 låg HbA1c på, högsta jag legat på sedan 2006, ringde och bokade tiden av den anledningen. Att jag inte alls legat så bra som jag brukar.
Och nu har jag det svart på vitt, ett ovanligt högt för att vara jag.

Mats tankade över infon i både pumpen och blodsockermätare och med hjälp av det bestämde vi oss för att försöka höja basaldosen i pumpen.
I början av Mars ska jag även få möjlighet att ha en sensor för att se lite mer exakt vart problemet ligger. Natt? dag? kväll? morgon?

Fick även recept på stickor till Accu-chek mobile mätaren. Har saknat den mätaren, jag är dne första de skriver ut sådana till (det gäller att ligga på lite ibland).

=)

Nyår var en trevlig tillställning trotts att jag var nykter (om man bortser från två öl). Började dagen med att umgås med Sanna, var sjukt skoj då jag inte träffat henne på mycket länge. Fick med henne till sushi baren i Kalmar för lite käk. Grymt gott måste jag säga.
På vägen hem från Kalmar blev det en sväng om Räpplingegården för att se om det hände något skoj. Dock var det nästintill tomt på folk när jag dök upp, men jag fixade dit några och så småningom var det fler som dök upp.
Som sagt, trevlig kväll.

Annars har de senaste dagarna innehållit jobb, jobb och lite mer jobb. schemat är inte att leka med, 7 dagar i rad är tungt. Dock har jag 4 dagar ledigt efter det. Men sedan är det 6 dagar i rad, ledig 1, jobbar 7... Kommer bli en tung månad. Men den 27:e borde bli ganska tät. Är trött på att ha dåligt med pengar.

Fick päronens gamla tv då de köpt ny (har en tjockis vid namn Einar), har därtill sparkat igång det gamla Sega mega drive 16-bitars spelet. Grymt kul, där kan vi snacka kult.

Det där med snö är kul....

Det är kul med snö.... Här ska jag tillbringa natten bara för att jag inte tar mig hem, seriöst jag kan inte röra mig utan att det ekar läskigt. Dock har jag en sådandär supercomfortsäng som jag kan röra på botten och höja huvudänden. Lite små läskigt att bo här dock men det ska väl gå, det var ju fler än jag som stannade här för natten så man tager var man haver.
Har hur som vart kaos hela dagen.

Bättre.

Lite piggare idag, ingen feber vilket är grymt skönt. Men halsen är fortfarande "hej kom och hjälp mig". Kan typ inte prata normalt. Borde även gå bort till Malin och hämta min kamera så jag kan skriva lite om helgen. Haft en toppen helg på alla sätt =)

Just nu ligger jag kvar i sängen (otippat?) och lyssnar på musikhjälpen samtidigt som jag skänker lite pengar och väntar på "min" låt.

=P

Jag hatar fb!

April 2010

Jag byte både diabetessköterska och läkare, fick Mats som diab.ssk och trivs fruktansvärt bra med honom. Skulle utan problem kunna ringa honom som jag ringer Sanna. Mats förstod problemen jag har då jag inte längre litar på Paradigm pumpen, den har gett mig fantasi höga enheter när jag istället bara bett den om 2E. Mets förstod det som ingen annan ville ta tag i, alla andra sa hela tiden att det var för dyrt att byta pump. Men nu äntligen. Jag valde att istället för Paradigmen börja använda mig av Animas och den har jag nu efter 10 månader fortfarande inte haft några som helst problem med. Vi älskar varandra!

Jag hade dock lite små problem när jag skulle välja färg, jag visste att jag vill ha någon som inte är svart eller grå. Men jag kunde inte välja, så jag bad Mats välja färg åt mig och det blev den gröna Animas 2020.

Det var även i April som jag gick med i vår lokala diabetesförening, inte som en ordinarie utan som suppleant. 

Jag tror att de är hyfsat nöjda med min insatts det här året, jag har försökt, jag har gjort och sedan kan jag inte göra så mycket mer än så. Jag kan inte dra hela lasset "ungdomar" själv. Jag pratade enormt mycket med Mattias och Lisa den här månaden, två vänner som jag kommer hålla otroligt hårt i.

Jag fick möjlighet att testa Accu-chek mobile mätaren. Det var min bästa kompis så länge jag hade stickor kvar till den. Dock var mätaren inte upphandlad i länet så jag fick gå över till freestyle lite mätaren istället. Visst, den är liten och smidig men inte alls lika smart som mobile mätaren som hade 50 stickor i sin trumma.

Ingen kul start på dagen.

Vaknade av att någon idiot ringde mig nu på morgonen. På sätt och vis var det väl tur då jag kände efter och insåg att "det här känns inte alls bra". Nålen till pumpen har under natten lossnat och jag låg skyhögt i blodsocker. Så det blev till att kliva upp, dricka sjuka mängder vatten, ta ett blodsocker som visar 28.3 ge mig några enheter insulin och fortsätta att hinka vatten. Bra start på dagen... Inte.

Blev på bättre humör när det började trilla in lite sms i inkorgen dock =)

Har som plan att få lite ordning här hemma igen, tvätta och lite sådant. Har lite små fix att göra och efter det ska jag gå upp mot gymmet för att göra av med all överskottsenergi som finns inom mig. Måste verkligen ta tag i det någon gång, så varför inte börja nu, när jag ändå är ledig i tre dar. 

Dock kommer jag vara försiktig med att träna ryggen så det inte blir fel. Ska till sjukgymnasten den 4/1 och då ska de få hjälpa mig hur jag ska träna för att träna rätt.

Haft mycket problem med ryggen på sistone och det är inte kul någonstans kan jag tillägga.

Mars 2010

den 1/3 flyttade jag in i lägenheten där jag nu trivs riktigt bra. Självklart blev det en hel del festande i den nya centrala lägenheten.
 Jag var iväg till Gävle med Ung diabetes och träffade några av de bästa människorna jag någonsin träffat. Det var ett par otroligt roliga dagar där uppe men en hel del alkohol i kombination med bastande, skrattande och galna upptåg. Typ som att lära sig hjula i en trång korridor klockan tre på natten.

Februari 2010

Det var en ganska lugn månad, jobbade ganska mycket på Strömgården och fick även gå bredvid på femman för att få ännu mer jobb. Jag skrev kontrakt på mitt livs första lägenhet. En etta på 46kvm.

Januari 2010

Jag började 2010 som förvirrad singel. Januari var en ganska jobbig månad då känslorna fortfarande fanns kvar och Stefan hittade ny tjej. En tjej som jag gillar skarpt, men just då var jag för trasig och självisk för att acceptera helt och hållet. Klippte istället kontakten helt mellan båda två.
Festade ihop med Nybro-gänget några gånger, riktigt kul fester med kul folk. Saknar dom en hel del.

Jag var och tittade på en lägenhet som tyvärr blev för dyr. Fick tacka nej till en otroligt fin och luftig lägenhe och istället bo kvar hemma hos mamma och pappa ett tag till.

Sitter med spänning och väntar på beskedet om högskola. Ska nu i veckan få reda på om jag kommer in eller inte, få reda på om det blir Beteendevetenskap, Sjuksköterska eller Undersköterska (kommer plugga till uska om jag inte kommer in på något av det andra).

Bara för att jag är så himla bra!

Jag har virkat =)

Decembergatans hungriga andar

"Jag vet att jag inte bor i en grotta och det är krig och jag blir våldtagen av soldater och det kryper flugor som lägger ägg i öppna sår på min arm, men det är ändå orättvist.
Så jävla orättvist."

Jag har precis börjat läsa en bok som heter Decembergatans hungriga andrar skriven av Ulrika Lidbo Jag har precis börjat i den men jag är fast. Det handlar om en tjej med ätstörningar, bibliotekarien som tipsade mig om den sa att den berörde henne något otroligt. Jag är helt fas i boken, har svart att släppa den, så jag återkommer med mer om den när jag är klar. Man fastnade sjukt lätt i den i vart fall.

Så här skriver aftonbladet.
"Ulrika Lidbo har debuterat med en bok som får det att krypa i huden. Det är obegripligare och otäckare än den värsta skräckroman - och ändå förstår man precis varför Jenny lockas att köpslå med sitt liv. Det jobbiga är bara att när man väl har hoppat så är det så oerhört svårt att stoppa fallet."

2/12

Haft världens bästa Clara på besök, blev både städat och en massa matlådor =)