Fick ett mejl av Therese igår, "Artikeln var med i tidningen, bra skriven och du är på framsidan, skitsnygg!!!". Jag trodde inte riktigt på det, för när hon ringde och intervjuade mig handlade det om några få rader utan bild. Fick en smärre chock när en enorm bild på mig (hemsk för övrigt) låg på golvet i hallen när jag kom hem från jobbet. Blev väldigt fundersam till en början men kom då på att Therese hade nämnt det.
Min intervju som skulle vara "några rader" blev två uppslag med bild. Samma hemska bild som i barran, jag får glädja mig med att den här gången blev jag inte omtalad som en 12-åring som nyss kommit ur garderoben som homosexuell. För ja, det var lite den stilen över artikeln som var i Barometern i November.
Mina 15 minuter i media är alltså fördärvade nu? Två ganska stora artiklar inom ett halvår, och då har jag inte ens gjort något speciellt. Jag har bara vart mig själv och haft åsikter. Den jag alltid har vart med andra ord.
Bloggar numera på http://wooolengirl.blogspot.com/