Däpp

Det här funkar inte. Jag måste ta tag i mitt liv och göra något vettigt av det. Inte bete mig som fem var gång jag intar alkohol och mass-smsa halva Borgholms befolkning. Det funkar inte, jag är för fasen 22 bast. Nu börjar allvaret måste få lite rutin i mitt liv så jag har något att göra om dagarna istället för att supa ned mig om helgerna.
Pinsamt att alltid va fullast, odrägligast och värst. Jag får alltid den rollen.

Måste börja göra något vettigt av min ekonomi. Jag har alltid velat utomlands, varför är jag då inte duktig och sparar ordentligt så jag kan dra? Varför är det så svårt att säga nej? Varför faller jag för grupptrycket som alla andra?

Till och från vill jag inget annat än att bara stänga in mig så folk slipper min närvaro. För den blir alldeles för mycket, speciellt när jag dricker. Jag är iof lika galen nykter som vid intagande av alkohol. Släpper loss och är mig själv.

Ser mig om i lägenheten och blir smått deprimerad. Varför är jag fortfarande kvar vid 15 och hoppas på att någon annan ska lösa mina problem?

Mähh. Depp.

Jag vill ha tillbaka den här tiden. Den tiden man hade något vettigt att syssla med. Då jag la all energi på hästarna, på något jag faktiskt brydde mig om. Saknar det något fruktansvärt. Visst, jag saknar inte att ha häst 24/7 men jag saknar gemenskapen, närheten till djuren och kompisarna som faktiskt hade samma intressen.

Min kompiskrets är ganska liten. De jag snackar med dagligen och umgås med när jag kan är
Sanna, Clara, Lisa och Mattias. De är nog de enda som känner mig rakt igenom. De som verkligen vet hur jag fungerar. Okej, Clara är ny i ligan sedan i somras men vi blir allt tightare för var dag som går.