Blodsocker på 22.6 = en bortkastad dag

Usch, går dagen var hemsk. Vaknade med ett blodsocker på 22.6 en sådan dag kan jag inte göra annat än att ge mig insulin vänta på att det sjunker för att sedan ge mig ut och promenera.
Skolan var inte att tänka på, det gick inte. Med ett så högt blodsocker kan jag inte koncentrera mig över huvudtaget. Jag kan inte ens slå mig till ro och läsa en bok och då är det illa. Mycket illa.

Men framemot elva tolv tiden började det bli normalt igen och jag kunde vara som folk. Dock var skolan redan slut vid det laget men det fick va. Sprang dock förbi kiropraktorn som jag skulle vid 13.40 Ryggen såg tydligen ganska bra ut och jag ska inte tillbaka fören om en månad.

Senare på kvällen var Stefan och jag i Kalmar och köpte tapeter till nya sovrummet. Ska bli skönt att komma igång och få i ordning det ordentligt.

Skördefest.

Det har vart skördefest i helgen. Har vart sjukt skoj att få komma hem och hjälpa till igen. Har verkligen saknat det där simpla stalljobbet jag gjorde när jag var mindre. Bara en sådan sak som att ställa sig och borsta en häst, andas in stalldoften och bara njuta. Då trivs jag.

Stressade runt en hel del den helgen. Men jag var verkligen på rätt ställe. Stefan hade jag lämnat hemma så att jag kunde ägna all tid i stallet.

Dick fick det även bli en sväng till Kårehamn på fredagen då jag åkte på att vara fyllechaffis för pappa och Kim. Men det var en trevlig kväll, träffade hur mycket folk som helst som jag inte sett på år och dar.

Igår var en kul dag. Började morgonen med att gå en sväng runt åkrarna tillsammans med mamma och Mitzhi. När vi kom hem ställde jag mig i duschen för att sedan kunna slänga på mig lite kläder och dra vidare till Borgholm. Gick ett varv på stan, åt lite på Borggrillen (det var det enda jag hade råd till). Sedan när klockan började gå mot två tog jag mig iväg till Långöre. Där gjorde jag lite av varje. Sjukt skoj att få komma dit igen, trivs verkligen där.

Börjar sakna min säng där hemma. Den här är inte helt behaglig att sova i. Stenhård och hårig. Man får skaka ur lakanen flera gånger under natten då man får sova tillsammans med både hundar och katter.

Öland

Har nyss vaknat och fru hund ligger kvar här bredvid. Fått skaka ur lakanen några gånger under natten för det är ju inte lite hon fäller.
Saknar Stefan, tycker inte alls om att sova borta utan honom. Jag vill ha honom nära.

Idag är det mycket som ska hinnas med, först en promenad med Mitzhi och mamma sedan en sväng till Borgholm och efter det får det bli Långöre.

Hoppade Poseidon igår, ingen häst jag fastnade för i hoppningen men på marken var han trevlig. Trampade på tok för mycket luft för att det skulle gå att få ett flyt i hoppningen. Men vi tog och över utan större missöden, är ganska nöjd då det var första gången jag red honom. Hade dock gärna haft Wagner, det var en häst jag fastnade för.

Diabetes/Celiaki

Nu börjar det närma sig mitt 7e år med diabetes. Den 4/11 -02 fick jag diagnosen. Det tog 3-4 år innan jag lärde mig att acceptera mitt handikapp. Till en början lät jag det bara vara. Tog någon spruta då och då eftersom att jag mådde bättre när jag gjorde det.
Men aldrig i skolan, det hände bara inte. Jag blev redan tillräckligt särbehandlad med min celiaki som jag haft hela mitt liv. Jag ville inte att dom skulle börja särbehandla mig för diabetesen oxå. Vilket egentligen var ett mycket dumt agerande, men jag tänkte inte då. Jag tänkte aldrig på konsekvenserna. Förstod inte vad som hände när jag gav mig för mycket insulin. Jag förstod inte varför det skulle vara så enormt viktigt att jag tog blodsocker för jämnan.
Detta bidrog till känning efter känning under skoltid. Ordentliga känningar som jag inte kunde reda ut själv.
En helg då mamma och pappa var iväg och kollade på åter tåget (gyllene tider) så lyckades jag strax innan dom kom hem hamna i en så allvarlig känning att jag hamnade i koma. Som tur var kom de hem precis i tid och kunde ge mig glukagonet.

Idag har jag ändrat min syn helt och hållet. Idag mår jag toppen, jag har ett Hba1C på 4.6 och mår verkligen underbart. Jag har dock blivit näst intill beroende utav min blodsocker mätare. Kan inte gå någonstans utan den. Jag tar säkert en 10-20 värden/dag, har nu även lärt mig att använda bolusguiden i pumpen och det är toppen. Ligger man lite högt så kan pumpen själv räkna ut hur mycket insulin jag behöver för att sänka.

Så fort jag insåg att jag måste bli kompis med min diabetes så ändrade sig allt. Idag kan jag göra precis vad jag vill bara jag tänker en gång extra. Nästa år lutar det åt att Sanna och jag drar iväg och luffar runt i Europa. Har även haft funderingar på att sticka iväg som volontär. Så länge man planerar och har extra druvsocker och insulin med sig så borde det absolut inte vara några problem.

Nostalgi

Sitter och kollar massa YH och Ssannna bilder. Ibland saknar jag verkligen den tiden, det var då man inte behövde tänka. Utan bara vara. Man orkade utan problem att festa hela natten lång och jobba dagen efter (trotts att man blev hyffsat utskrattad när man kom inramlande på jobbet dagen efter).
Våra The rock kvällar tillsammans med Kim, Skinny, Sebbe och alla. Så sjukt skoj vi hade, allt vi hittade på. Vissa kvällar kommer jag aldrig att glömma.

Överspeedad!

Sitter nu här och dunkar musik på högsta volym. för mycket kaffe ikväll igen *suck* överspeedad till max som vanligt. Just nu är det Bohemian Rhapsody som strömmar ut ur mina högtalare. Blir sjukt party sugen av den låten. Nyss var det Zombie som gick.

"I see a little silhouetto of a man,
Scaramouche,scaramouche will you do the fandango-
Thunderbolt and lightning-very very frightening me"
*vråla för full hals*

Borde verkligen ta tag i mitt liv nu när jag har så pass mycket energi. Antingen plugga eller städa, men jag vet att det inte kommer ske *suck*

En dag på Öland

I Torsdags var jag ledig från skolan på eftermiddagen. Så jag tog 10 tåget till Kalmar för att sedan byta till buss och åka vidare mot Borgholm. Det blev en hel dag på Öland och jag behövde det verkligen. Hade jobbat stängning Tisdag och Onsdag och däremellan hade jag försökt trycka in skolan. Jag behövde verkligen den dagen ledig.

Mamma hämtade upp mig i Borgholm och så fort vi kom hem så lånade jag bilen för att ta "nyfikenhets-rundan". Åkte först ner till Kapelludden och kollade läget. Det var enormt skönt att sitta där ute på bryggan och höra allt som hör till. Satt på bryggan en lång stund innan jag gick vidare mot kapellet.

Fick ett ryck och åkte ned runt Mellösa när jag ändå var ute på vägen. Men något oväntat hände på vägen ned. Jag blev tvungen att vända då jag fick syn på det här...

Har inte sett den underbart vackra lilla fuxen på många år. Började då räkna lite, hon är född 1993, jag sålde henne 2003 (då var jag 15 och gick i åttan). Jag hade henne i tio år men ser henne fortfarande som den där lilla busiga unghästen på 4år. I mina ögon kommer hon aldrig att växa upp.
Trotts att hon idag har hunnit uppnå en så pass hög ålder som 16år.16? Min lilla skrutta har blivit 16år gammal.
Hon gnäggade åt mig när jag ropade på henne. Jag vet inte om det var för att det kom någon eller om det var för att hon kände igen mig. Mamma tror att hon kände igen mig, hästar har bra minne och lite borde hon väl komma ihåg av våra galna upptåg.

När jag stått och gosat med henne ett tag kom det ett par tyskar i gatan så jag var tvungen att flytta på mig. Körde då vidare ner till Borgholm för att kolla läget. Där träffade jag Bodil och Sofia. Passade på att gå inom Rebook för att fixa mig ett par vettiga sulor till skorna. Så nu har jag ett par specialanpassade sulor till mina skor och det är toppen.

Nu började klockan bli mycket och enu hade jag ett ställe kvar att besöka. Nämligen Långöre, det var flera år sedan jag var där sist. Träffade först Karin som inte kände igen mig alls första gången jag gick förbi (var ju tvungen att kolla vad för hästar som fanns kvar). Andra gången jag gick förbi tittade hon konstigt på mig så jag frågade om hon kände igen mig vilket hon inte gjorde. Men när hon tittat på mig en stund gick det upp för henne vem jag var.
Tydligen är jag väldigt lik mamma (det var i vart fall vad hon tycker). Det var hmm, ja många år sedan jag såg Karin. Senast var nog när Marillo fortfarande levde och gick på sommarbete i Långöre och det är många år sedan.
Sedan kom Malin, hon tittade två gånger innan hon såg att det var jag (gissar på att hon föreställde mig som svarthårig). Hjälpte henne att plocka in Milano (?, tror det var så han hette).
Inte heller Ninni kände igen mig till en början. Ställde mig på läktaren och kollade lektionen hon höll och hälsade en andra gång när lektionen var klar. Var jätte kul att komma dit igen (tyvärr fick jag inte med mig kameran in så det får bli nästa gång.)

Bilden är stulen från www.stallninnisvensson.se
klicka på bilden för att komma till hemsidan.

Göteborg.

Nu ska jag försöka slänga ihop lite om vår tripp till Göteborg.

Från början var det planerat att Stefan och jag skulle vara färdigpackade och ha hämtat upp Danne och Sarah klockan åtta på morgonen. Men verken Stefan eller jag är några höjdare på att planera tiden. Så vi råkade vara ute lite sent. Men vid halv nio stod vi hos Danne och Sarah och packade in deras saker i den fina gröna bilen som min mamma vart så snäll att låna ut.

Danne hade baguetter som han glömt på jobbet. Därför fick det bli en liten tur runt Nybro innan vi äntligen kunde ta oss iväg. Vi hade lite problem med att hitta något att äta när vi kom ned/upp/bort(?) till Göteborg. Va hade parkerat vis nordstan och skulle därifrå
n hitta något att äta.
Ingen ville bestämma vad vi skulle äta, därför blev det att vi gick, gick och ja vi gick lite till. Vi började alla sura ihop lite, vi var alla trötta, hungriga och ja lättretliga.
Men så fort vi fått i oss lite mat så blev allt så mycket bättre.

Danne och Sarah på Nordstan

Efter maten var det dags att försöka leta rätt på vandrarhemmet. Det tog ett tag men tillslut hittade vi. Vi checkade in och tog nästan genast första spårvagn in till stan igen. för nu var det Liseberg som drog. Hade en sjukt rolig kväll. Vi åkte allt vi kom åt (utom uppsvinget, jag ville inte åka själv så skippade den).
Hade en kanon helg tillsammans med Danne, Sarah och Stefan.

Humor!

Kändisar.

För ett tag sedan och kollade på ett program om Britney Spears. Det här med kändishysteri är helt sjukt.

De kan inte gå utanför dörren utan att 2-300 fotgrafer slänger sig över dem och ska ha den bästa bilden, för att senare kunna sälja bilden till tidningarna.

Varför måste vi förstöra andras liv på det sättet?

De måste stänga butikerna för att hon ens ska kunna skaffa sig nya kläder. seriöst, det är sjukt. Visst, att folk slänger sig över dem på premiärer, konserter och liknande. Men inte till vardags, de måste kunna leva utan att bli jagade av journalister. Varför måste vi veta vilka kändisarna går på stan med? Vem dom dejtar och ja, varför måste vi veta allt om deras privatliv?

Kändisarnas barn, föräldrar, pojkvänner. Ja alla blir lidande för att det finns en "stjärna" i familjen. Barnen kan inte gå i skolan som normala barn, de kan int eleka med vem de vill, var de vill.

Vad anser ni om det?

Skolan.

Hittade en gammal bild och kände att inlägget behövde livas upp lite.

Egentligen har jag hur mycket som helst att skriva om, men jag har verkligen inte haft tid. För någon vecka sedan Var Danne, sarah, Stefan och jag i Göteborg vilket senare avslutades på Ullared. Tänkte försöka skriva om det i ett separat inlägg då jag även slänger in lite bilder. Så det får bli en annan dag då jag inte är i skolan.

Just nu sitter jag och väntar på att webbdesignen ska dra igång. Efter det ska jag vara på AMS klockan 10 och lyssna på Kumulus. Höra lite extra om hur man söker och allt sådant. När det är klart ska jag sätta mig på bussen till Borgholm för att tillbringa natten hos mamma och pappa.


Skolan har dragit igång på allvar och jag trivs än så länge jätte bra. Det är bara Filosofin jag inte riktigt greppar än, men det kommer väl. På Måndag har jag prov i Word och på Onsdag har jag prov i Psykologi. Hoppas verkligen att det går vägen. Har inte kunnat plugga ordentligt då jag jobbar jämt och ständigt.


I morgon (fredag) är det ridning som gäller. Var sjuk förra veckan så jag missade en dressyrlektion där, i morgon blir det hoppning. Det fungerar ganska bra på lektionerna som det är. Vi är fem stycken (om det inte har kommit till ytterligare någon). Enda nackdelen är att vi inte ligger på samma nivå. Men det kommer väl.
Hopplektionerna är det jag än så länge gillar bäst då Pia är kanon i hoppningen. Hade egentligen velat ha Pia i hoppnigen och Ingrid i dressyren.