Det var jätte kul att träffa Milla igen, det var alldeles för länge sedan. Träffade även lilla Sabine. Var med in till Nybro när dom skulle in till mödravården (det heter så va? eller vad är det man går till?)
31 januari 2010
Milla och Sabine
I Tisdags när jag satt i Mr H's lägenhet och väntade på att tiden skulle gå kom jag på den snille idén att jag självklart skulle se om Milla hade något att göra för dagen/kvällen. Så jag skickade iväg ett sms till henne och någon timme senare svängde jag upp på deras gårdsplan.
Det var jätte kul att träffa Milla igen, det var alldeles för länge sedan. Träffade även lilla Sabine. Var med in till Nybro när dom skulle in till mödravården (det heter så va? eller vad är det man går till?)
Det var jätte kul att träffa Milla igen, det var alldeles för länge sedan. Träffade även lilla Sabine. Var med in till Nybro när dom skulle in till mödravården (det heter så va? eller vad är det man går till?)
29 januari 2010
Lägenhet.
Nu har jag missat det här med uppdateringen tror jag. Det har hänt väldigt mycket i mitt liv på en väldigt kort tid.
Efter några ordentliga funderingar på det här med att resa så beslutade jag mig för att vänta lite med det. Just nu orkar jag inte med den planeringen det kräver, speciellt inte då jag ville åka utan att planera överdrivet mycket.
Så efter lite överläggningar med mammie kom vi fram till att det här med lägenhet är en bra grej. Gick då dagen efter in på "Bo på Öland" och frågade vad de hade för några hyresrätter (är ute efter en 1:a eller en 2:a). Det visade sig då att de hade en 2:a på 65kvm en etagelägenhet.
Igår var mamma och jag inne och kollade på 2:an och jag måste säga som så, jag är helt kär. Trodde inte att det fanns så fina och fräscha lägenheter i den här staden. Jäklar vad fin den är, jag har till på tisdag att bestämma mig för om jag vill ha den eller ej. Den är i dyraste laget, men jag kan klara det om jag verkligen vill och det är det här jag vill nu. Jag vill flytta hemifrån (igen), bo själv, tjäna mina egna pengar och ja, få leva mitt egna liv.
Just nu går det mesta för att jag ska ta den. Men jag ska fundera någon dag till och se så jag verkligen har råd med den.
Efter några ordentliga funderingar på det här med att resa så beslutade jag mig för att vänta lite med det. Just nu orkar jag inte med den planeringen det kräver, speciellt inte då jag ville åka utan att planera överdrivet mycket.
Så efter lite överläggningar med mammie kom vi fram till att det här med lägenhet är en bra grej. Gick då dagen efter in på "Bo på Öland" och frågade vad de hade för några hyresrätter (är ute efter en 1:a eller en 2:a). Det visade sig då att de hade en 2:a på 65kvm en etagelägenhet.
Igår var mamma och jag inne och kollade på 2:an och jag måste säga som så, jag är helt kär. Trodde inte att det fanns så fina och fräscha lägenheter i den här staden. Jäklar vad fin den är, jag har till på tisdag att bestämma mig för om jag vill ha den eller ej. Den är i dyraste laget, men jag kan klara det om jag verkligen vill och det är det här jag vill nu. Jag vill flytta hemifrån (igen), bo själv, tjäna mina egna pengar och ja, få leva mitt egna liv.
Just nu går det mesta för att jag ska ta den. Men jag ska fundera någon dag till och se så jag verkligen har råd med den.
21 januari 2010
Grattis. Tre år idag
Idag efter några lik och ett antal polis-kontroller (tappade räkningen vid 27) firar Ida 3 år som trafiksyndare!
Min körning har ändrats en hel del på de här tre åren kan vi lugnt säga. Jag vet även att jag har haft en enorm tur som har kortet kvar. Speciellt efter den gången då jag blev stoppad av civilen i "pärlan". Jag kör med mer hjärna och mindre gas. Jag är fortfarande väldigt duktig på att prata med mina medtrafikanter som iof aldrig svarar.
Min körning har ändrats en hel del på de här tre åren kan vi lugnt säga. Jag vet även att jag har haft en enorm tur som har kortet kvar. Speciellt efter den gången då jag blev stoppad av civilen i "pärlan". Jag kör med mer hjärna och mindre gas. Jag är fortfarande väldigt duktig på att prata med mina medtrafikanter som iof aldrig svarar.
A Little Bit Longer by Nick Jonas
Got the news today
But they said I had to stay
A little bit longer and I'd be fine
When I thought it'd all be done
When I thought it'd all been said
A little bit longer and I'll be fine.
But you don't know what you got 'til it's gone
And you don't know what it's like to feel so low
And every time you smile or laugh you glow
You don't even know, know, know.
You don't even know.
All this time moves by
Still no reason why
A little bit longer and I'll be fine.
Waiting' on a cure
But none of them are sure
A little bit longer and I'll be fine
But you don't know what you got 'til it's gone
You don't know what its like to feel so low.
And every time you smile or laugh you glow
You don't even know, know, know.
You don't even know, know, know.
You don't even know, no.
And you don't know what you got 'til it's gone.
Don't know what it's like to feel so low, yeah!
And every time you smile or laugh you glow,
You don't even know! yeah! whoa!
So I'll wait 'til kingdom come.
All the highs and lows are gone.
A little bit longer and I'll be fine.
I'll be...fine
But they said I had to stay
A little bit longer and I'd be fine
When I thought it'd all be done
When I thought it'd all been said
A little bit longer and I'll be fine.
But you don't know what you got 'til it's gone
And you don't know what it's like to feel so low
And every time you smile or laugh you glow
You don't even know, know, know.
You don't even know.
All this time moves by
Still no reason why
A little bit longer and I'll be fine.
Waiting' on a cure
But none of them are sure
A little bit longer and I'll be fine
But you don't know what you got 'til it's gone
You don't know what its like to feel so low.
And every time you smile or laugh you glow
You don't even know, know, know.
You don't even know, know, know.
You don't even know, no.
And you don't know what you got 'til it's gone.
Don't know what it's like to feel so low, yeah!
And every time you smile or laugh you glow,
You don't even know! yeah! whoa!
So I'll wait 'til kingdom come.
All the highs and lows are gone.
A little bit longer and I'll be fine.
I'll be...fine
20 januari 2010
=)
Har jobbat delad tur i två dagar nu. Igår passade jag på att inviga gymnyckeln och idag fick jag veta att jag lever. Upptäckte att jag hade muskler jag inte trodde fanns. Men ack så skönt det är med träningsvärk efter en sådan här sak. Det känns verkligen i hela kroppen att man har gjort något, att man har rört på sig.
Tanken var från början att jag skulle dit en sväng även idag, men min kropp ansåg att den behövde vila idag. Så i morgon får vi ta nya tag.
Ska se till att få den kropp jag vill ha innan sommaren börjar. Snyggast på stranden 2010 är mitt mål. Eller okej, riktigt så seriöst är kanske inte mitt mål, men jag vill i vart fall skaffa mig en kropp jag kan vara nöjd med. Lite självförtroende helt enkelt.
Tanken var från början att jag skulle dit en sväng även idag, men min kropp ansåg att den behövde vila idag. Så i morgon får vi ta nya tag.
Ska se till att få den kropp jag vill ha innan sommaren börjar. Snyggast på stranden 2010 är mitt mål. Eller okej, riktigt så seriöst är kanske inte mitt mål, men jag vill i vart fall skaffa mig en kropp jag kan vara nöjd med. Lite självförtroende helt enkelt.
Lördag = Linköping
Vaknade ganska tidigt på Lördagsmorgonen. Märkte redan då att jag hade ont i hela kroppen och det fanns tre möjliga orsaker. Den ena heter Linn och den andra heter Sonja.. Den tredje anledningen kan ha med boendet innan Linköping att göra.
Men största anledningen är nog en kombination av Linn och Sonja, bar runt på dom mest hela tiden. Annars började dagen med frukost tillsammans med familjen och efter det tog jag Stefan med mig till Cloetta (det hör till att åka dit om man är i Linköping). Köpte blandbannat 500g dumleklubbor till mig och en låda skumtomtar till pappa (han blev väldigt lycklig).
Vi satt på parkeringen vid Cloetta en stund och väntade på att Ove och Emma skulle komma förbi. Var jätte länge sedan jag träffade Ove och det var riktigt kul att få träffa honom igen. Det var lite små stelt till en början, men det släppte så småningom. Blev en sväng till bolaget och efter det lite krubb inne på Ikano huset. För att dra ut på det ytterligare drog vi in till stan, Ove visade mig blandbannat vart Plaza låg. Så jag skulle hitta senare på kvällen. Det såg ut precis som jag mindes det den gången jag var där för 2-3 år sedan, den gången jag hoppade på kryckor.
Här började klockan bli mycket så Stefan och jag åkte hem så jag hann fixa till mig lite innan jag skulle in till stan igen och möta upp rådet i Ung diabetes (tror även att det var någon mer än jag som inte tillhörde rådet). Hade jätte trevligt, maten var inte jätte toppen men fullt ätbar, personalen var sådär lagom trevlig.. Men sällskapet var desto trevligare. Var riktigt skoj att få träffa andra diabetiker och få höra hur de gör och hur de löser problemen som dyker upp.
Efter maten blev det lite biljard, jag insåg då hur usel jag egentligen är på det spelet. Lyckades dock att inte plocka fram min "dålig förlorare"- sida och dte var nog ganska tur. Blev en Rom/cola under spelets gång.
Såg redan innan fram emot lägret i Mars. Nu ser jag fram emot det desto mer, ska bli riktigt roligt.
Nu ska jag på en gång tillägga att jag saknade systemaren den här kvällen. Hade vart skoj med lite bra bilder. Mobilen är så kass att det inte ens går redigera så bilderna ser vettiga ut =(
Men största anledningen är nog en kombination av Linn och Sonja, bar runt på dom mest hela tiden. Annars började dagen med frukost tillsammans med familjen och efter det tog jag Stefan med mig till Cloetta (det hör till att åka dit om man är i Linköping). Köpte blandbannat 500g dumleklubbor till mig och en låda skumtomtar till pappa (han blev väldigt lycklig).
Vi satt på parkeringen vid Cloetta en stund och väntade på att Ove och Emma skulle komma förbi. Var jätte länge sedan jag träffade Ove och det var riktigt kul att få träffa honom igen. Det var lite små stelt till en början, men det släppte så småningom. Blev en sväng till bolaget och efter det lite krubb inne på Ikano huset. För att dra ut på det ytterligare drog vi in till stan, Ove visade mig blandbannat vart Plaza låg. Så jag skulle hitta senare på kvällen. Det såg ut precis som jag mindes det den gången jag var där för 2-3 år sedan, den gången jag hoppade på kryckor.
Här började klockan bli mycket så Stefan och jag åkte hem så jag hann fixa till mig lite innan jag skulle in till stan igen och möta upp rådet i Ung diabetes (tror även att det var någon mer än jag som inte tillhörde rådet). Hade jätte trevligt, maten var inte jätte toppen men fullt ätbar, personalen var sådär lagom trevlig.. Men sällskapet var desto trevligare. Var riktigt skoj att få träffa andra diabetiker och få höra hur de gör och hur de löser problemen som dyker upp.
Efter maten blev det lite biljard, jag insåg då hur usel jag egentligen är på det spelet. Lyckades dock att inte plocka fram min "dålig förlorare"- sida och dte var nog ganska tur. Blev en Rom/cola under spelets gång.
Såg redan innan fram emot lägret i Mars. Nu ser jag fram emot det desto mer, ska bli riktigt roligt.
Nu ska jag på en gång tillägga att jag saknade systemaren den här kvällen. Hade vart skoj med lite bra bilder. Mobilen är så kass att det inte ens går redigera så bilderna ser vettiga ut =(
19 januari 2010
Fredag 15/1 = sjukhusbesök.
Jocke var sjukt snäll och körde in mig till sjukan så jag slapp ta bussen. Gick in i hus 48 som vanligt, tog kö-lappen och satte mig ned för att vänta. vänta och vänta. Tillslut 10 min efter att jag egentligen skulle vara där kom det någon till luckan så jag fick betala och gå vidare till nästa väntrum.
Där tog det inte många minuter innan läkaren kom, hade dagen till ära fått en ny läkare. Han hette Jan och jag trivdes sjukt bra med honom. Har inte tidigare vart med om att jag kunnat diskutera mitt liv med en läkare på det sättet jag kunde med honom. Han stöttade och trodde på mig, de andra har hela tiden tittat konstigt på mig och försökt att få mig på andra tankar.
Vi diskuterade verkligen allt, mina drömmar, min framtid, min diabetes och framför allt, mina resplaner.
Av någon anledning så hade labbet missat att ta en HbA1c så det fick vi sparka igång maskinen för att få svar på. Både läkaren och jag trodde att det skulle bli högt. Speciellt då alla andra värden var förhöjda och till anledning av hur jag idag lever.
Men det visade sig ligga på 6.0 och det är ju inte jätte dåligt. Jag är inte nöjd, men det var i vart fall bättre än väntat.
Insåg efter det här besöket att jag måste byta läkare. kan inte ha en läkare som jag inte kan prata med. Vad är läkaren då till för hjälp?
Läkarbesöket drog ut på tiden så efter det fick jag skynda iväg till fotterapeuten för att få fötterna kollade och det gick jätte bra. Ska ringa vårdcentralen när jag kommer ihåg för att se om jag kan få bort de äckliga vårtorna jag haft i flera år nu (sedan mellanstadiet). Får jag ingen hjälp där ska jag ringa henne igen så ska hud få kolla på det.
efter alla besök gick jag ned till fiket för att käka lite. Blev en ost och skinkmacka och en loka i väntan på att Stefan skulle plocka upp mig så vi kund eåka vidare mot Linköping.
Där tog det inte många minuter innan läkaren kom, hade dagen till ära fått en ny läkare. Han hette Jan och jag trivdes sjukt bra med honom. Har inte tidigare vart med om att jag kunnat diskutera mitt liv med en läkare på det sättet jag kunde med honom. Han stöttade och trodde på mig, de andra har hela tiden tittat konstigt på mig och försökt att få mig på andra tankar.
Vi diskuterade verkligen allt, mina drömmar, min framtid, min diabetes och framför allt, mina resplaner.
Av någon anledning så hade labbet missat att ta en HbA1c så det fick vi sparka igång maskinen för att få svar på. Både läkaren och jag trodde att det skulle bli högt. Speciellt då alla andra värden var förhöjda och till anledning av hur jag idag lever.
Men det visade sig ligga på 6.0 och det är ju inte jätte dåligt. Jag är inte nöjd, men det var i vart fall bättre än väntat.
Insåg efter det här besöket att jag måste byta läkare. kan inte ha en läkare som jag inte kan prata med. Vad är läkaren då till för hjälp?
Läkarbesöket drog ut på tiden så efter det fick jag skynda iväg till fotterapeuten för att få fötterna kollade och det gick jätte bra. Ska ringa vårdcentralen när jag kommer ihåg för att se om jag kan få bort de äckliga vårtorna jag haft i flera år nu (sedan mellanstadiet). Får jag ingen hjälp där ska jag ringa henne igen så ska hud få kolla på det.
efter alla besök gick jag ned till fiket för att käka lite. Blev en ost och skinkmacka och en loka i väntan på att Stefan skulle plocka upp mig så vi kund eåka vidare mot Linköping.
18 januari 2010
Kalmar Äventyrsbad.
Hur som... åkte då in till Kalmar för att möta upp Stina och Ac. Badhuset var inplanerat och jag var laddad som få. Jag älskar verkligen vatten, kommer tillbaka till fem års ålder och gör allt förutom att seriöst simma fram och tillbaka. Vatten är till för att lekas i!
Jag ägde i vattenrutschkanan, men sög på det där med att simma längder och sitta och mysa i en varm bubbelpool. Jag var på lekhumör.
Gjorde mig en Batman-dräkt redan i omklädningsrummet, folk måste funderat när jag sprang runt med ett badlakan runt halsen.
13 januari 2010
Torsdag
Sitter nu i Emmaboda och väntar på att ägaren till lägenheten ska sluta jobba. Men det borde vara på gång snart.
Idag har jag vart på sjukan och där tömde dom som vanligt mig på blod, 6 rör.. Efter det tog jag hissen upp till nästa våning där Ylva stod och väntade på mig för att få indroducera mig i gymmet. Gick igenom maskinerna och sedan visade hon massagestolen och den var skit cool. Ingen sådan där vanlig tråkig stol som maserar endast ryggen. Utan här snackar vi för hela kroppen. Blev en 30-40 minuter där innan jag var tvungen att gå för att bussen gick.
På bussen mötte jag Malin, sjukt länge sedan jag snackade med henne. Var riktigt skoj att få snacka med henne igen, hon e tuff.
Blev byte till tåg i Kalmar för vidare färd mot Nybro där jag först mötte upp Malena som skulle köpa mig Religionsbok och är man i nybro så är potatismos på City köket det ända rätta. Så även denna gång mellan landade jag där i väntan på att bussen till Emmaboda skulle gå. Satte mig även en stund på biblan för att läsa lite, hittade någon gammal KP då jag inte orkade dra fram boken jag hade i väskan.
Och nu sitter jag här i Emmaboda, har nyss vart nere på Coop och handlat blannevann, cigg och godis. Åt dock tre bitar innan jag tröttnade på det. Jag är mer en chipsmänniska.
Idag har jag vart på sjukan och där tömde dom som vanligt mig på blod, 6 rör.. Efter det tog jag hissen upp till nästa våning där Ylva stod och väntade på mig för att få indroducera mig i gymmet. Gick igenom maskinerna och sedan visade hon massagestolen och den var skit cool. Ingen sådan där vanlig tråkig stol som maserar endast ryggen. Utan här snackar vi för hela kroppen. Blev en 30-40 minuter där innan jag var tvungen att gå för att bussen gick.
På bussen mötte jag Malin, sjukt länge sedan jag snackade med henne. Var riktigt skoj att få snacka med henne igen, hon e tuff.
Blev byte till tåg i Kalmar för vidare färd mot Nybro där jag först mötte upp Malena som skulle köpa mig Religionsbok och är man i nybro så är potatismos på City köket det ända rätta. Så även denna gång mellan landade jag där i väntan på att bussen till Emmaboda skulle gå. Satte mig även en stund på biblan för att läsa lite, hittade någon gammal KP då jag inte orkade dra fram boken jag hade i väskan.
Och nu sitter jag här i Emmaboda, har nyss vart nere på Coop och handlat blannevann, cigg och godis. Åt dock tre bitar innan jag tröttnade på det. Jag är mer en chipsmänniska.
Hämden är ljuv!
En liten 12-årig kille, som släpade på en tillplattad död groda kopplad i ett snöre, gick in på horhuset i den lilla byn.
Han sa till bordellmamman:
- Jag vill ha sex med en av tjejerna. Jag har pengar och går inte här ifrån förens jag fått vad jag vill ha!
Bordellmamman, som struntade i alla moraliska värderingar, funderade faktiskt en liten stund men sa sedan:
- Okej då, välj ut en av mina flickor.
- Har någon av dem någon sjukdom?
- Naturligtvis inte! sa Bordellmamman.
Men pojken påpekade:
- Det snackas om att alla som varit med Lisa har blivit tvungna att ta en spruta efteråt. Så det är henne jag vill ha!
Eftersom pojken var så beslutsam och dessutom faktiskt hade pengar, så fick han som han ville. Han gick in till Lisa, släpande på sin döda groda..
Tio minuter senare kom han ut, fortfarande med grodan i släptåg.. Han betalade och var på väg mot ytterdörren, när bordellmamman frågade:
- Varför valde du den enda av mina flickor som bär på en smittsam sjukdom?
Han svarade, om än lite motvilligt:
- Jo, ikväll när jag kommer hem skall mina föräldrar gå ut på restaurang och lämna mig hemma med barnvakten. Hon kommer att ha sex med mig, för hon gillar små pojkar, så kommer jag att smitta henne.
Senare kommer min farsa att skjutsa hem henne, och ta sig ett nyp på vägen, så då får han samma sjukdom.
När han kommer hem kommer han spänna på morsan, och i morgon ligger hon som vanligt med brevbäraren.
Och det e DEN jäveln jag vill åt, för det var HAN som körde över min groda!
Han sa till bordellmamman:
- Jag vill ha sex med en av tjejerna. Jag har pengar och går inte här ifrån förens jag fått vad jag vill ha!
Bordellmamman, som struntade i alla moraliska värderingar, funderade faktiskt en liten stund men sa sedan:
- Okej då, välj ut en av mina flickor.
- Har någon av dem någon sjukdom?
- Naturligtvis inte! sa Bordellmamman.
Men pojken påpekade:
- Det snackas om att alla som varit med Lisa har blivit tvungna att ta en spruta efteråt. Så det är henne jag vill ha!
Eftersom pojken var så beslutsam och dessutom faktiskt hade pengar, så fick han som han ville. Han gick in till Lisa, släpande på sin döda groda..
Tio minuter senare kom han ut, fortfarande med grodan i släptåg.. Han betalade och var på väg mot ytterdörren, när bordellmamman frågade:
- Varför valde du den enda av mina flickor som bär på en smittsam sjukdom?
Han svarade, om än lite motvilligt:
- Jo, ikväll när jag kommer hem skall mina föräldrar gå ut på restaurang och lämna mig hemma med barnvakten. Hon kommer att ha sex med mig, för hon gillar små pojkar, så kommer jag att smitta henne.
Senare kommer min farsa att skjutsa hem henne, och ta sig ett nyp på vägen, så då får han samma sjukdom.
När han kommer hem kommer han spänna på morsan, och i morgon ligger hon som vanligt med brevbäraren.
Och det e DEN jäveln jag vill åt, för det var HAN som körde över min groda!
12 januari 2010
Tisdag
Pappa väckte mig vid halv nio för att tala om att han stack till jobbet och att jag fick plocka ut kreaturen. Låg kvar och vaknade till liv i tio minuter innan jag tog mig ut till hästarna.
Har till och med hunnit äta frukost, blev iof inte så jätte mycket. Men jag åt i vart fall och det är ju ett steg i rätt riktning.
Idag har jag tänkt att ta mig till Borgholm för att gå på både Apoteket (måste plocka ut nytt insulin) och Ica (tvättmedlet tog slut igår). Tänkte även se om jag har råd att simma en sväng, skulle va skönt att röra på sig lite ordentligt, det var ett tag sedan nu. Eller om jag ska passa på och ta gymmet i morgon.. Det tåls att fundera på.
Har till och med hunnit äta frukost, blev iof inte så jätte mycket. Men jag åt i vart fall och det är ju ett steg i rätt riktning.
Idag har jag tänkt att ta mig till Borgholm för att gå på både Apoteket (måste plocka ut nytt insulin) och Ica (tvättmedlet tog slut igår). Tänkte även se om jag har råd att simma en sväng, skulle va skönt att röra på sig lite ordentligt, det var ett tag sedan nu. Eller om jag ska passa på och ta gymmet i morgon.. Det tåls att fundera på.
11 januari 2010
"Gordon Ramseys the f-word"
Igår kom det upp en tråd på buke som urartade ganska kraftingt. Första inlägget såg ut så här..
"Sitter och kollar på "Gordon Ramseys the f-word" där de nu pratar om hästkött att det är nyttigt, fettsnålt mycket omega 3 osv. Inget fel alls i det.
Men hur visade dem det?
Jo de åkte till en uppfödare, där de visade hur hästarna hade det (gick i en hage och åt hela dagarna), sen valde de häst, DÖPTE den till Gordon och sa: - Nu ska Gordon slaktas så får jag hem köttet sen
.
När köttet visar hon vad bitarna är och säger nått med: -Vad bra Gordon. Eller nått sånt.
Jag tog riktigt illa upp. Jag vill inte alls se hästen i förväg (precis som jag inte vill se något annat djur som ska bli mat) och sen se köttbitarna och veta att det faktiskt är DEN hästen! Tycker att det var väldigt okänsligt gjort utav dem.
Nån mer som såg det? Överreagerar jag som inte förstår alls hur de kan visa det på det sättet?
ska tillägga att hästarna såg ut att må bra så det var ju inga fel i det. Grejen är alltså bara hur enkelt de verkade ta på det och hur de kunde visa det så i tv"
Trådenörjar med en lång icke-diskussion om att man borde sätta namn och bild på de slaktade djuren i frysdiskarna på konsum för att få folk att bli köttätare "på riktigt" och utmynnar i en total omfamning och snuttifiering av alla stackars misshandlade grönsaker.
Det är så buke fungerar ♥
"Sitter och kollar på "Gordon Ramseys the f-word" där de nu pratar om hästkött att det är nyttigt, fettsnålt mycket omega 3 osv. Inget fel alls i det.
Men hur visade dem det?
Jo de åkte till en uppfödare, där de visade hur hästarna hade det (gick i en hage och åt hela dagarna), sen valde de häst, DÖPTE den till Gordon och sa: - Nu ska Gordon slaktas så får jag hem köttet sen
.När köttet visar hon vad bitarna är och säger nått med: -Vad bra Gordon. Eller nått sånt.
Jag tog riktigt illa upp. Jag vill inte alls se hästen i förväg (precis som jag inte vill se något annat djur som ska bli mat) och sen se köttbitarna och veta att det faktiskt är DEN hästen! Tycker att det var väldigt okänsligt gjort utav dem.
Nån mer som såg det? Överreagerar jag som inte förstår alls hur de kan visa det på det sättet?
ska tillägga att hästarna såg ut att må bra så det var ju inga fel i det. Grejen är alltså bara hur enkelt de verkade ta på det och hur de kunde visa det så i tv"
Trådenörjar med en lång icke-diskussion om att man borde sätta namn och bild på de slaktade djuren i frysdiskarna på konsum för att få folk att bli köttätare "på riktigt" och utmynnar i en total omfamning och snuttifiering av alla stackars misshandlade grönsaker.
Det är så buke fungerar ♥
Fullspäckad vecka.
Nu är även den här veckan löst. Idag ser det än så länge ut som att jag är ledig, hoppas lite på det så jag kan göra det jag är i behov av att göra.
Jag måste verkligen få ordning på rummet. Måste även slänga in lite kläder i tvättmaskinen, då jag nyss insåg att jag inte har några rena underkläder.. Varför väntar man alltid till sista paret innan man tvättar?
Så dagen kommer alltså att ägnas åt att storstäda mitt rum. Trivs verkligen inte i röran jag har här.
I morgon hoppas jag på att jag får jobba så jag med gott samvete kan vara ledig resten av veckan. På Onsdag ska jag först in till vårdcentralen och tömma mig på blod (massor med rör ska de visst ha, och fasta måste jag göra i 12h innan oxå). Sedan när jag är klar där ska jag upp på gymmet för introduktion och nyckel. Nu äntligen ska jag börja ta tag i mitt liv. Nu kan jag göra av med min ilska genom träning istället för att bygga upp den inom mig.
sedan på eftermiddagen hoppas jag på att världens bästa Stina vill och har tid att leka med mig. Var sjukt länge sedan jag träffade henne nu och jag är i behov av lite girltalk.
Än är inte onsdagen slut. Blir en sväng till Emmaboda onsdag kväll till och med fredag morgon. Hade mer än gärna åkt dit redan idag, men det kan jag inte.
På fredag ska jag klockan 10 vara inne i Kalmar på massa läkarundersökningar och efter det blir det Linköping under helgen. Det blir en fullspäckad vecka. Måste bara se till att bli klar här på rummet idag så jag kommer någon vart.
Jag måste verkligen få ordning på rummet. Måste även slänga in lite kläder i tvättmaskinen, då jag nyss insåg att jag inte har några rena underkläder.. Varför väntar man alltid till sista paret innan man tvättar?
Så dagen kommer alltså att ägnas åt att storstäda mitt rum. Trivs verkligen inte i röran jag har här.
I morgon hoppas jag på att jag får jobba så jag med gott samvete kan vara ledig resten av veckan. På Onsdag ska jag först in till vårdcentralen och tömma mig på blod (massor med rör ska de visst ha, och fasta måste jag göra i 12h innan oxå). Sedan när jag är klar där ska jag upp på gymmet för introduktion och nyckel. Nu äntligen ska jag börja ta tag i mitt liv. Nu kan jag göra av med min ilska genom träning istället för att bygga upp den inom mig.
sedan på eftermiddagen hoppas jag på att världens bästa Stina vill och har tid att leka med mig. Var sjukt länge sedan jag träffade henne nu och jag är i behov av lite girltalk.
Än är inte onsdagen slut. Blir en sväng till Emmaboda onsdag kväll till och med fredag morgon. Hade mer än gärna åkt dit redan idag, men det kan jag inte.
På fredag ska jag klockan 10 vara inne i Kalmar på massa läkarundersökningar och efter det blir det Linköping under helgen. Det blir en fullspäckad vecka. Måste bara se till att bli klar här på rummet idag så jag kommer någon vart.
Ang. min diabetes.
Jag fick lite frågor på mejlen om diabetes, jag tänkte att jag kan svara på dessa här också.
När fick du diabetes?
Jag fick diagnosen diabetes när jag var 14år, November 2002
Kan du beskriva hur du och din familj fick ändra vardagen sedan du fått sjukdomen?
Vi fick ändra på ganska mycket i min familj. Tidigare var jag alltid i stallet från klockan åtta på morgonen fram till nio tio tiden på kvällen. Jag hade alltid en matlåda med mig som jag åt någon gång under dagen.
Var jag inte i stallet hela dagen (helg) så var jag först i skolan och åkte efter det bussen direkt till stallet och åt då om jag hann, min medhavda matlåda.
Sedan åt vi alltid sen middag när jag och alla andra i familjen var klara med det vi gjorde (jobb, stall, ladugård och kompisar). Med andra ord så var våra kostvanor inget vidare.
Dock var jag bättre på att äta frukost då än vad jag är nu på senare tid.
Nu äter vi mer "som en normal familj", frukost, lunch och middag äts nästan alltid. Även grönsaker har blivit ett måste, känns fel att äta något utan lite grönsaker till.
Hur blir du bemött i skolan (av lärare, elever och i t.ex. matsalen)?
Nu var det några år sedan jag slutade skolan. Men lärarna var alltid och frågade hur jag mådde och hur allt fungerade och ville lära sig mer. Dock blev det för mycket för mig tillslut så jag "glömde bort" att jag hade diabetes och tog verken blodsocker eller insulin tillslut. Alla som egentligen bara ville väl såg jag tillslut som jobbiga då dom hela tiden tjatade på mig. Jag förstod inte då att de bara ville hjälpa mig. Detta slutade i en och annan ganska ordentlig känning som lärare och kompisar fick hjälpa mig ur.
När jag började gymnasiet ville jag inte visa för någon annan att jag hade diabetes, gick 5-6 månader innan någon annan än min mentor fick reda på det. Jag tipsar verkligen INGEN att göra på det här sättet. Jag skämdes för diabetesen, jag ville vara som alla andra.
Har du förändrats som person sedan du fick sjukdomen? I så fall, på vilket sätt?
Jag har lärt mig vad som händer i kroppen när jag stoppar i mig olika produkter. Att kroppen mår bättre av vissa saker än vad den mår av andra saker. Jag har lärt mig att tänka steget längre och inte bara göra som jag känner för.
Första två åren ignorerade jag helt min diabetes tackvare att jag ofrivilligt fick ett antal "barnvakter" som egentligen bara ville väl. Men ingen kan min sjukdom så bra som jag kan.
Hur fungerar det med insulin och sjukdomen i allmänhet, när du är med kompisar/ sover över hos kompisar, åker på resor och liknande?
Än så länge har jag inte mött några som helst problem med verken kompisar eller resor. De flesta kompisarna är nyfikna och vill veta mer av vad som händer. Självklart finns det alltid undantag då det alltid finns dom som tror att dom känner min kropp och min åkomma bättre än vad jag gör.
På resor har jag än så länge inte haft några problem. Har vart iväg på två skidresor och 12 dagar i Egypten. Så länge man ser till att hålla insulinet kallt och att man har extra med sig så går det bra.
I Egypten var det dock lite små jobbigt de gångerna jag ville ha klänning på mig. Visste inte alls vart jag skulle göra av pumpen. Speciellt inte då "lårväskan" sitter uppe så sjukt dåligt.
Hur fungerar/fungerade idrotten i skolan?
Det var inga problem med den. Jag har alltid i hela mitt liv vart aktiv och rört på mig. Har dagligen tillbringat flertalet timmar i stallet med att både rida, mocka, stängsla och andra aktiviteter man måste göra när man har häst.
Visst till en början innan jag lärde mig ordentligt hur det fungerade kunde jag få lite känningar, men jag var i början duktig och hade alltid med mig druvsocker och ett äpple. Sedan hade jag alltid tillgång till cafeterian, där hade jag möjligheten att som diabetiker springa in och ta en macka när det behövdes. Dock skämdes jag för min diabetes under högstadiet, så jag använde mig aldrig av den möjligheten. Vilket jag idag ångrar.
Hur mycket tänker du på att du har diabetes och hur mycket måste du planera?
Jag tänker egentligen inte alls på det, allt går på ren vana. Visst, ibland glömmer jag blodsockermätare och sådant. Men än så länge har det gått bra.
Dock är det lite jobbigt nu när jag vill ge mig ut på en lång luff/resa. Jag vill inte ha några 100kg packning med tre resväskor tillbehör. Jag vill inte ha med mig mer än det som får plats i min 55kg väska. För utlandsresor och sådana långresor krävs en hel del planering. Men här hemma i min vardag tänker jag inte så mycket på det. Jag kan ju göra allt som en frisk människa kan göra.
Upplever du att du har samma möjligheter att göra saker som andra ungdomar, trots sjukdomen?
Både ja och nej. Två av mina tre drömmar har gått i lås tackvare diabetesen, det ser även lite ut som att min tredje dröm ska gå i lås på grung av min diabetes.
Jag har alltid under hela mitt liv velat bli polis, plugga till kriminaltekniker. Men det är idag en omöjlig dröm. Jag har ingen möjlighet att komma in på polishögskolan bara för att jag är diabetiker.
Min andra dröm är att få mönstra. Att få göra lumpen. Inte heller där är jag med diabetes välkommen.
Just nu ser det även ut som att delar av min planerade långresa i höst går i splittror. Speciellt då min läkare talar om för mig att "det är tekniskt omöjligt". Han verkar verkligen dumförklara mig för att jag vill ge mig ut under ett års tid och se mig om i världen. Han verkade när jag pratade med honom vilja låsa mina planer så jag reser en mer "planerad" resa under 3-4 veckor som en normal människa. Får det verkligen gå till så här?
Till sist får du gärna beskriva hur du tycker det är att leva med diabetes och hur du själv ser på din sjukdom.
Jag ser ganska lätt på den. Det funkar inte att deppa över saker som händer i livet. Hur skulle det då se ut? Jag är uppvuxen med att få ändra på både mitt levnadssätt och mina planer. Man lär sig att inte deppa ihop över det som händer.
Visst, vissa dagar vill jag inget hellre än att göra mig av med skiten. Men det är bara att ta dagen som den kommer. Jag har även haft diagnosen celiaki sedan barnsben, så kosten har vi alltid fått tänka på.
När fick du diabetes?
Jag fick diagnosen diabetes när jag var 14år, November 2002
Kan du beskriva hur du och din familj fick ändra vardagen sedan du fått sjukdomen?
Vi fick ändra på ganska mycket i min familj. Tidigare var jag alltid i stallet från klockan åtta på morgonen fram till nio tio tiden på kvällen. Jag hade alltid en matlåda med mig som jag åt någon gång under dagen.
Var jag inte i stallet hela dagen (helg) så var jag först i skolan och åkte efter det bussen direkt till stallet och åt då om jag hann, min medhavda matlåda.
Sedan åt vi alltid sen middag när jag och alla andra i familjen var klara med det vi gjorde (jobb, stall, ladugård och kompisar). Med andra ord så var våra kostvanor inget vidare.
Dock var jag bättre på att äta frukost då än vad jag är nu på senare tid.
Nu äter vi mer "som en normal familj", frukost, lunch och middag äts nästan alltid. Även grönsaker har blivit ett måste, känns fel att äta något utan lite grönsaker till.
Hur blir du bemött i skolan (av lärare, elever och i t.ex. matsalen)?
Nu var det några år sedan jag slutade skolan. Men lärarna var alltid och frågade hur jag mådde och hur allt fungerade och ville lära sig mer. Dock blev det för mycket för mig tillslut så jag "glömde bort" att jag hade diabetes och tog verken blodsocker eller insulin tillslut. Alla som egentligen bara ville väl såg jag tillslut som jobbiga då dom hela tiden tjatade på mig. Jag förstod inte då att de bara ville hjälpa mig. Detta slutade i en och annan ganska ordentlig känning som lärare och kompisar fick hjälpa mig ur.
När jag började gymnasiet ville jag inte visa för någon annan att jag hade diabetes, gick 5-6 månader innan någon annan än min mentor fick reda på det. Jag tipsar verkligen INGEN att göra på det här sättet. Jag skämdes för diabetesen, jag ville vara som alla andra.
Har du förändrats som person sedan du fick sjukdomen? I så fall, på vilket sätt?
Jag har lärt mig vad som händer i kroppen när jag stoppar i mig olika produkter. Att kroppen mår bättre av vissa saker än vad den mår av andra saker. Jag har lärt mig att tänka steget längre och inte bara göra som jag känner för.
Första två åren ignorerade jag helt min diabetes tackvare att jag ofrivilligt fick ett antal "barnvakter" som egentligen bara ville väl. Men ingen kan min sjukdom så bra som jag kan.
Hur fungerar det med insulin och sjukdomen i allmänhet, när du är med kompisar/ sover över hos kompisar, åker på resor och liknande?
Än så länge har jag inte mött några som helst problem med verken kompisar eller resor. De flesta kompisarna är nyfikna och vill veta mer av vad som händer. Självklart finns det alltid undantag då det alltid finns dom som tror att dom känner min kropp och min åkomma bättre än vad jag gör.
På resor har jag än så länge inte haft några problem. Har vart iväg på två skidresor och 12 dagar i Egypten. Så länge man ser till att hålla insulinet kallt och att man har extra med sig så går det bra.
I Egypten var det dock lite små jobbigt de gångerna jag ville ha klänning på mig. Visste inte alls vart jag skulle göra av pumpen. Speciellt inte då "lårväskan" sitter uppe så sjukt dåligt.
Hur fungerar/fungerade idrotten i skolan?
Det var inga problem med den. Jag har alltid i hela mitt liv vart aktiv och rört på mig. Har dagligen tillbringat flertalet timmar i stallet med att både rida, mocka, stängsla och andra aktiviteter man måste göra när man har häst.
Visst till en början innan jag lärde mig ordentligt hur det fungerade kunde jag få lite känningar, men jag var i början duktig och hade alltid med mig druvsocker och ett äpple. Sedan hade jag alltid tillgång till cafeterian, där hade jag möjligheten att som diabetiker springa in och ta en macka när det behövdes. Dock skämdes jag för min diabetes under högstadiet, så jag använde mig aldrig av den möjligheten. Vilket jag idag ångrar.
Hur mycket tänker du på att du har diabetes och hur mycket måste du planera?
Jag tänker egentligen inte alls på det, allt går på ren vana. Visst, ibland glömmer jag blodsockermätare och sådant. Men än så länge har det gått bra.
Dock är det lite jobbigt nu när jag vill ge mig ut på en lång luff/resa. Jag vill inte ha några 100kg packning med tre resväskor tillbehör. Jag vill inte ha med mig mer än det som får plats i min 55kg väska. För utlandsresor och sådana långresor krävs en hel del planering. Men här hemma i min vardag tänker jag inte så mycket på det. Jag kan ju göra allt som en frisk människa kan göra.
Upplever du att du har samma möjligheter att göra saker som andra ungdomar, trots sjukdomen?
Både ja och nej. Två av mina tre drömmar har gått i lås tackvare diabetesen, det ser även lite ut som att min tredje dröm ska gå i lås på grung av min diabetes.
Jag har alltid under hela mitt liv velat bli polis, plugga till kriminaltekniker. Men det är idag en omöjlig dröm. Jag har ingen möjlighet att komma in på polishögskolan bara för att jag är diabetiker.
Min andra dröm är att få mönstra. Att få göra lumpen. Inte heller där är jag med diabetes välkommen.
Just nu ser det även ut som att delar av min planerade långresa i höst går i splittror. Speciellt då min läkare talar om för mig att "det är tekniskt omöjligt". Han verkar verkligen dumförklara mig för att jag vill ge mig ut under ett års tid och se mig om i världen. Han verkade när jag pratade med honom vilja låsa mina planer så jag reser en mer "planerad" resa under 3-4 veckor som en normal människa. Får det verkligen gå till så här?
Till sist får du gärna beskriva hur du tycker det är att leva med diabetes och hur du själv ser på din sjukdom.
Jag ser ganska lätt på den. Det funkar inte att deppa över saker som händer i livet. Hur skulle det då se ut? Jag är uppvuxen med att få ändra på både mitt levnadssätt och mina planer. Man lär sig att inte deppa ihop över det som händer.
Visst, vissa dagar vill jag inget hellre än att göra mig av med skiten. Men det är bara att ta dagen som den kommer. Jag har även haft diagnosen celiaki sedan barnsben, så kosten har vi alltid fått tänka på.
09 januari 2010
Saxat från Ölandsbladets sida.
Vinter – och den friluftsintresserade plockar fram skidor och stavar och skridskor och klubbor ur förrådens oanade djup. För att glatt ge sig ut på välpreparerade kommunala skidspår och in i yster jakt efter puck eller bandyboll på närmsta hockeyrink.
Ja, om ni bor utanför Öland alltså. Skidspår har måhända gnetats ihop av någon med Vasaloppet i blick, men hockeyrinkar...näe.
Under många år hade Borgholms kommun en hockeysarg som mödosamt skruvades ihop vid kall väderlek och isen fixade brandkåren. Numera ett minne blott, sargen har enligt säkra källor gått hädan efter rutten död. Andra källor påstår att delar av den är under beskjutning i Klinta-området.
– Som jag förstått det var sargen i så dåligt skick att den inte gick att sätta upp, säger Jan-Åke Johansson på kultur- och fritidsförvaltningen i Borgholm.
Förvaltningens namn till trots är sargbekymret och avsaknad av kommunalt uppspolad is även en fråga för Borgholm Energi.
– Hanteringen av uterinken låg förut på tekniska nämnden och sedan blev det Borgholm Energi. Nu har jag pratat med servicechefen Hans Johannesson och i dag (torsdag) ska parkeringen vid kyrkogården, där rinken stod, skottas av och spolas så att man i alla fall kan åka skridskor där.
Planer på köp av sarg finnes.
– En ny på 60 gånger 30 meter kostar mellan 170 000 - 250 000 kronor. Men det lär finnas en begagnad marknad, saken undersöks.
Utan sarg lär Borgholm, möjligen i konkurrens med Mörbylånga, vara helt Sverigeunikt:
Ishall - glöm det.
Konstfruset - nix.
Rink - nähä, inte det heller.
Skamvrån alltså.
– Det fanns en motion om konstfruset, men med driftkostnader på ett par trehundratusen kronor och än mer om det inte var hallbygge så skrinlades frågan, minns Jan-Åke Johansson.
Läkare.
Blev visst en mycket dyr månad. Det blir Linköping nästa helg, fick med mig Stefan upp så bor vi hos hans bror. Hoppas dock på att vi slipper dela säng, även om jag tror att vi skulle klara det utan problem.
Tåg är redan bokat och biljetten är inte återbetalningsbar, vilket är ganska surt. Men då har jag ändå ingen möjlighet att ta mig till sjukan som jag visst åkte på under fredagen. Så det får bli bil med Stefan upp.
Fick lite remisser till sjukan igår, slår ihop allt på samma dag = väldigt dyrt. Nu hittade jag dock mitt högkostnadskort och det ligger sedan innan på 200:-. Så snart är jag uppe på frikort igen. Först ska jag in och ta massa prover, blev hela raddan. De proverna man tar en gång om året (har dock för mig att jag gjorde det sist jag var där, men jag kan ha fel).
Ska ringa på Måndag och hoppas att jag får en tid omgående så proverna hinner in till Kalmar innan fredag.
Sedan Fredagen den 15/1 klockan 10.00 ska jag vara på Endorkin-/diabetesmottagningen och träffa någon läkare jag aldrig tidigare träffat. Tydligen hade min vanliga läkare inte tid den här gången. Men det ska nog gå bra ändå.
Sedan samma dag klockan 11.45 ska jag till fotterapeuten. Det var på tiden, har bett om den tiden länge nu.
Den 24/2 klockan 8.00 ska jag in till Dietistmottagningen. Även det har jag bett om, var 8år sedan jag var där nu. Så det är dags att uppdatera sig om framför allt frukost för de med diabetes samt celiaki (jag har båda åkommorna).
Inte nog med det. Den 25/1 ska jag försöka att hinna med ett besök på Um oxå. Behöver förnya mina recept. Men funderar på det här med stav istället. Är så lätt att glömma pillren hela tiden.
Tåg är redan bokat och biljetten är inte återbetalningsbar, vilket är ganska surt. Men då har jag ändå ingen möjlighet att ta mig till sjukan som jag visst åkte på under fredagen. Så det får bli bil med Stefan upp.
Fick lite remisser till sjukan igår, slår ihop allt på samma dag = väldigt dyrt. Nu hittade jag dock mitt högkostnadskort och det ligger sedan innan på 200:-. Så snart är jag uppe på frikort igen. Först ska jag in och ta massa prover, blev hela raddan. De proverna man tar en gång om året (har dock för mig att jag gjorde det sist jag var där, men jag kan ha fel).
Ska ringa på Måndag och hoppas att jag får en tid omgående så proverna hinner in till Kalmar innan fredag.
Sedan Fredagen den 15/1 klockan 10.00 ska jag vara på Endorkin-/diabetesmottagningen och träffa någon läkare jag aldrig tidigare träffat. Tydligen hade min vanliga läkare inte tid den här gången. Men det ska nog gå bra ändå.
Sedan samma dag klockan 11.45 ska jag till fotterapeuten. Det var på tiden, har bett om den tiden länge nu.
Den 24/2 klockan 8.00 ska jag in till Dietistmottagningen. Även det har jag bett om, var 8år sedan jag var där nu. Så det är dags att uppdatera sig om framför allt frukost för de med diabetes samt celiaki (jag har båda åkommorna).
Inte nog med det. Den 25/1 ska jag försöka att hinna med ett besök på Um oxå. Behöver förnya mina recept. Men funderar på det här med stav istället. Är så lätt att glömma pillren hela tiden.
Kära dagbok.
Kära dagbok.
Till min födelsedag i år köpte jag en veckas personlig träning på det
lokala gymet. Även om jag fortfarande är i fin form sedan jag blev korad
till skolans främsta gymnast på gymnasiet för 43 år sedan bestämde
jag att det vore en bra idé göra ett försök.
Jag ringde till gymet och bokade upp mig med en personlig tränare som
heter Christo, som identifierade sig som en 26-årig aerobicsinstruktör
och modell för idrotts- och badkläder.
Mina vänner verkade nöjda med min entusiasm att komma igång! Klubben
uppmuntrade mig att föra dagbok för att kartlägga mina framsteg.
Måndag.
Inledde min dag klockan 6:00. Svårt att komma ur sängen, men tyckte det
var väl värt det när jag kom till gymet och fann Christo väntandes på
mig. Han är något av en grekisk gud - med blont hår, underbara ögon
och ett bländande vitt leende. Woohoo!
Christo gav mig en rundtur och visade mig maskinerna... Jag njöt av att
titta på det skickliga sätt på vilket han instruerade sin aerobicsklass
efter min träning idag. Mycket inspirerande!
Christo var uppmuntrande när jag gjorde mina sit-ups, men min mage
värkte redan från att ha gått och hållit in den hela tiden han var i
närheten.
Detta kommer att bli en fantastisk vecka!
Tisdag.
Jag drack en hel kanna kaffe, men jag tog mig tillslut ut genom dörren.
Christo fick mig att ligga på rygg och pressa upp en tung skivstång i
luften och sen satte han vikter på den! Mina ben var lite vingliga på
löpbandet, men jag klarade de två kilometrarna. Hans belönande leende
gjorde att det var värt all möda. Jag mår toppen! Det är ett helt nytt
liv för mig.
Onsdag.
Det enda sättet jag kan borsta mina tänder på är genom att lägga
tandborsten på handfatet och flytta min mun fram och tillbaka över den.
Jag tror jag har ett bråck i båda bröstmusklerna. Bilkörningen är OK
så länge jag inte försöker styra eller stoppa.
Christo var otålig med mig och insisterade på att mina skrik störde
andra gymmedlemmar. Hans röst är lite för KÄCK så tidigt på morgonen
och när han skäller blir det ett nasalt gnällande som är mycket
irriterande.
Det gjorde ont i bröstet när jag klev på löpbandet, så Christo satte
mig på trappmaskinen. Varför i helvete skulle någon uppfinna en maskin
som simulerar en aktivitet så gammalmodig som hissar? Christo sa att det
skulle hjälpa mig komma i form och njuta av livet. Han sa något annat
skit också.
Torsdag.
Rövhålet väntade på mig med sina vampyrliknande tänder som
exponerades då hans tunna läppar drogs tillbaka i ett hajleende. Jag
kunde inte undgå att bli en halvtimme försenad - det tog så lång tid
att knyta mina skor.
Han tog med mig för att träna med hantlar. När han inte såg det,
sprang jag och gömde mig på toaletten. Han skickade nån spinkig
kärring för att leda reda på mig.
Då, som straff, satte han mig på roddmaskinen - som jag sänkte.
Fredag.
Jag hatar den där jäveln Christo mer än någon människa någonsin har
hatat någon annan människa i världshistorien!!! Dumma, spinkiga,
anorektiska lilla skitaerobicsinstruktör! Om det fanns nån del av min
kropp jag kunde röra sig utan outhärdlig smärta skulle jag slå honom
med den.
Christo ville att jag skulle jobba med mina triceps. Jag har inga triceps!
Och om du inte vill få bucklor i golvet, ge mig för fan inte en
skivstång eller något som väger mer än en smörgås!
Löpbandet kastade av mig och jag landade på nån slags kost- och
hälsoinstruktör. Varför kunde det inte ha varit någon mjukare, såsom
dramaläraren eller körledaren?
Lördag.
Satan lämnade ett meddelande på min telefonsvarare och undrade med sin
retsamma, gälla röst varför jag inte dök upp idag. Bara ljudet av hans
röst fick mig att vilja slå sönder maskinen med min almanacka, men jag
saknade styrkan att ens använda fjärrkontrollen och tvingades ligga elva
timmar i sträck och se Väderkanalen...
Söndag.
Jag har bett kyrkans taxi att hämta mig för gudstjänsten idag så jag
kan gå och tacka Gud att denna vecka är över. Jag hoppas också att min
man kommer att välja en rolig present till mig nästa år - som en
rotfyllning eller en livmoderoperation. Jag säger fortfarande att om Gud
hade velat att jag skulle böja mig, hade han spridit ut diamanter över
hela golvet!
Till min födelsedag i år köpte jag en veckas personlig träning på det
lokala gymet. Även om jag fortfarande är i fin form sedan jag blev korad
till skolans främsta gymnast på gymnasiet för 43 år sedan bestämde
jag att det vore en bra idé göra ett försök.
Jag ringde till gymet och bokade upp mig med en personlig tränare som
heter Christo, som identifierade sig som en 26-årig aerobicsinstruktör
och modell för idrotts- och badkläder.
Mina vänner verkade nöjda med min entusiasm att komma igång! Klubben
uppmuntrade mig att föra dagbok för att kartlägga mina framsteg.
Måndag.
Inledde min dag klockan 6:00. Svårt att komma ur sängen, men tyckte det
var väl värt det när jag kom till gymet och fann Christo väntandes på
mig. Han är något av en grekisk gud - med blont hår, underbara ögon
och ett bländande vitt leende. Woohoo!
Christo gav mig en rundtur och visade mig maskinerna... Jag njöt av att
titta på det skickliga sätt på vilket han instruerade sin aerobicsklass
efter min träning idag. Mycket inspirerande!
Christo var uppmuntrande när jag gjorde mina sit-ups, men min mage
värkte redan från att ha gått och hållit in den hela tiden han var i
närheten.
Detta kommer att bli en fantastisk vecka!
Tisdag.
Jag drack en hel kanna kaffe, men jag tog mig tillslut ut genom dörren.
Christo fick mig att ligga på rygg och pressa upp en tung skivstång i
luften och sen satte han vikter på den! Mina ben var lite vingliga på
löpbandet, men jag klarade de två kilometrarna. Hans belönande leende
gjorde att det var värt all möda. Jag mår toppen! Det är ett helt nytt
liv för mig.
Onsdag.
Det enda sättet jag kan borsta mina tänder på är genom att lägga
tandborsten på handfatet och flytta min mun fram och tillbaka över den.
Jag tror jag har ett bråck i båda bröstmusklerna. Bilkörningen är OK
så länge jag inte försöker styra eller stoppa.
Christo var otålig med mig och insisterade på att mina skrik störde
andra gymmedlemmar. Hans röst är lite för KÄCK så tidigt på morgonen
och när han skäller blir det ett nasalt gnällande som är mycket
irriterande.
Det gjorde ont i bröstet när jag klev på löpbandet, så Christo satte
mig på trappmaskinen. Varför i helvete skulle någon uppfinna en maskin
som simulerar en aktivitet så gammalmodig som hissar? Christo sa att det
skulle hjälpa mig komma i form och njuta av livet. Han sa något annat
skit också.
Torsdag.
Rövhålet väntade på mig med sina vampyrliknande tänder som
exponerades då hans tunna läppar drogs tillbaka i ett hajleende. Jag
kunde inte undgå att bli en halvtimme försenad - det tog så lång tid
att knyta mina skor.
Han tog med mig för att träna med hantlar. När han inte såg det,
sprang jag och gömde mig på toaletten. Han skickade nån spinkig
kärring för att leda reda på mig.
Då, som straff, satte han mig på roddmaskinen - som jag sänkte.
Fredag.
Jag hatar den där jäveln Christo mer än någon människa någonsin har
hatat någon annan människa i världshistorien!!! Dumma, spinkiga,
anorektiska lilla skitaerobicsinstruktör! Om det fanns nån del av min
kropp jag kunde röra sig utan outhärdlig smärta skulle jag slå honom
med den.
Christo ville att jag skulle jobba med mina triceps. Jag har inga triceps!
Och om du inte vill få bucklor i golvet, ge mig för fan inte en
skivstång eller något som väger mer än en smörgås!
Löpbandet kastade av mig och jag landade på nån slags kost- och
hälsoinstruktör. Varför kunde det inte ha varit någon mjukare, såsom
dramaläraren eller körledaren?
Lördag.
Satan lämnade ett meddelande på min telefonsvarare och undrade med sin
retsamma, gälla röst varför jag inte dök upp idag. Bara ljudet av hans
röst fick mig att vilja slå sönder maskinen med min almanacka, men jag
saknade styrkan att ens använda fjärrkontrollen och tvingades ligga elva
timmar i sträck och se Väderkanalen...
Söndag.
Jag har bett kyrkans taxi att hämta mig för gudstjänsten idag så jag
kan gå och tacka Gud att denna vecka är över. Jag hoppas också att min
man kommer att välja en rolig present till mig nästa år - som en
rotfyllning eller en livmoderoperation. Jag säger fortfarande att om Gud
hade velat att jag skulle böja mig, hade han spridit ut diamanter över
hela golvet!
08 januari 2010
Brevet från mor:
Käre son!
Bara ett par rader så du vet att jag fortfarande lever. Jag skriver detta brev sakta för jag vet ju att du inte kan läsa så fort. Du kommer inte att känna igen huset när du kommer hem, för vi har flyttat. Jag kan tyvärr inte ge dig adressen eftersom familjen som bodde här förut tog med sig den till sitt nya hus för att slippa göra adressändring. Lite om din far – han har nytt jobb. Nu har han 500 man under sej – han klipper gräset på kyrkogården här intill. Det fanns en tvättmaskin i vårt nya hus när vi flyttade in, men jag misstänker att den inte fungerar som den ska. Förra veckan stoppade jag 14 skjortor i den, drog i snöret, och sen dess har jag inte sett till dem. Din syster fick barn i morse. Jag har inte fått reda på om det blev en pojke eller flicka, så jag vet inte om du är morbror eller moster. Farbror Olof drunknade i ett whiskeyfat på bryggeriet för en tid sedan. Några arbetare hoppade i för att rädda honom, men det gick inte. Han kämpade emot alldeles för vildsint och ville stanna kvar. När vi kremerade honom brann han i tre veckor. Din far drack inte alls mycket i julas. Jag hällde en burk motorolja i hans ölsejdel och det höll honom sysselsatt med annat ända fram till nyårsdagen. Jag var hos doktorn i torsdags, din far var också med. Doktorn satte ett rör i munnen på mig och sa till mig att inte öppna den på 20 minuter. Din far erbjöd sig att köpa röret. Det regnade bara två gånger här förra veckan, först i tre dagar och sedan i fyra dagar. I måndags var det förresten så blåsigt att en av våra hönor lade samma ägg fyra gånger. I går fick vi ett brev från begravningsentreprenören som bad oss betala sista delen på din mormors begravningskostnader, annars skulle han minsann gräva upp henne igen.
Kramar från din älskade mor!
PS. Jag skulle ha skickat 100 kronor, men tyvärr hade jag redan klistrat igen kuvertet. DS.
Bara ett par rader så du vet att jag fortfarande lever. Jag skriver detta brev sakta för jag vet ju att du inte kan läsa så fort. Du kommer inte att känna igen huset när du kommer hem, för vi har flyttat. Jag kan tyvärr inte ge dig adressen eftersom familjen som bodde här förut tog med sig den till sitt nya hus för att slippa göra adressändring. Lite om din far – han har nytt jobb. Nu har han 500 man under sej – han klipper gräset på kyrkogården här intill. Det fanns en tvättmaskin i vårt nya hus när vi flyttade in, men jag misstänker att den inte fungerar som den ska. Förra veckan stoppade jag 14 skjortor i den, drog i snöret, och sen dess har jag inte sett till dem. Din syster fick barn i morse. Jag har inte fått reda på om det blev en pojke eller flicka, så jag vet inte om du är morbror eller moster. Farbror Olof drunknade i ett whiskeyfat på bryggeriet för en tid sedan. Några arbetare hoppade i för att rädda honom, men det gick inte. Han kämpade emot alldeles för vildsint och ville stanna kvar. När vi kremerade honom brann han i tre veckor. Din far drack inte alls mycket i julas. Jag hällde en burk motorolja i hans ölsejdel och det höll honom sysselsatt med annat ända fram till nyårsdagen. Jag var hos doktorn i torsdags, din far var också med. Doktorn satte ett rör i munnen på mig och sa till mig att inte öppna den på 20 minuter. Din far erbjöd sig att köpa röret. Det regnade bara två gånger här förra veckan, först i tre dagar och sedan i fyra dagar. I måndags var det förresten så blåsigt att en av våra hönor lade samma ägg fyra gånger. I går fick vi ett brev från begravningsentreprenören som bad oss betala sista delen på din mormors begravningskostnader, annars skulle han minsann gräva upp henne igen.
Kramar från din älskade mor!
PS. Jag skulle ha skickat 100 kronor, men tyvärr hade jag redan klistrat igen kuvertet. DS.
06 januari 2010
Insulinpump.
Har nu på senaste kollat runt en hel del på olika både insulinpumpar och blodsockermätare. Är inte helt nöjd med MiniMed pumpen jag har nu. Den fungerar och jag trivs riktigt bra med själva pumpdelen. Men inte med just den här pumpen. Har aldrig riktigt känt att den är "jag".
Har tittat lite på den nya Accu-chek pumpen och även på Animas pump.
Animas 2020
Som jag har förstått det så är den mer hållbar än de andra pumparna, den ska vara vattentät ned till 3.5m djup i upp till 24h. Sedan ska man kunna lägga in "favoriträtter"
Accu-Chek combo
Den här känns otroligt smidig med fjärrkontrollen som är till.Slippa klä av sig femtiotolv plagg för att komma åt pumpen i tex. liftkön. Finns ställen och tillfällen då man faktiskt inte vill plocka upp pumpen.
Har tittat lite på den nya Accu-chek pumpen och även på Animas pump.
Animas 2020
Accu-Chek combo
05 januari 2010
shopping.
Beställde igår två smycken till öronen.
Ett nytt töjsmycke..
och en spiral
Nu är bara frågan om jag nöjer mig vid 6mm eller om jag ska upp på 8mm. Men det får bli ett senare problem.
Ett nytt töjsmycke..
och en spiral
Nu är bara frågan om jag nöjer mig vid 6mm eller om jag ska upp på 8mm. Men det får bli ett senare problem.
Resetips - Diabetes
Jag kunde verkligen inte somna igår kväll. Var kallsvettig, mådde illa och var allmänt dålig. Kunde verkligen inte somna så jag la mig och bläddrade lite i "Typ 1 diabetes hos barn, ungdomar och unga vuxna" skriven av Ragnar Hanås
Kom då in på kapitel 32 som heter Resetips. och där står det att "Det brukar gå bra att få ut insulin på apotek utomlands om du kan visa att du har diabetes... Om du har med original-förpackningarna som du hämtade ut på apoteket kan du få rätt sorts insulin från ett utländskt apotek"
Med andra ord måste ju möjligheten att få tag i insulin i utlandet (om jag än får betala för det) även för min del.
Kom då in på kapitel 32 som heter Resetips. och där står det att "Det brukar gå bra att få ut insulin på apotek utomlands om du kan visa att du har diabetes... Om du har med original-förpackningarna som du hämtade ut på apoteket kan du få rätt sorts insulin från ett utländskt apotek"
Med andra ord måste ju möjligheten att få tag i insulin i utlandet (om jag än får betala för det) även för min del.
Mitt nyårsfirande.
Nu är det även min tur att skriva lite om mitt nyårsfirande. Vaknade runt nio tiden hemma hos Jocke (jäklar vad bra jag sover i den sängen). Någon gång mellan elva och tolv började vi röra oss mot Tranemo, till ett hus mitt ute i ingenstans (ungefär som jag bor). Innan dess mellanlandade vi på MAX i Värnamo för att inta lite fast föda.
Vi var framme i Tranemo vid fyra tiden och den första flaskan knäpptes. Jag var ganska stel och blyg till en början tror jag, kände ingen annan än Jocke. Men efter några cider släppte det och jag var mig själv igen och pratade med de flesta.
Nicklas var den första att däcka, han hamnade på en hög madrasser under trappan, inte ens ett gäng vilda barn kunde väcka honom. Efter lite bastu (även jag bastade) hamnade även Jocke på madrasshögen och Jani i soffan.
Var bara en av de tre som var uppe till tolvslaget...
Jag pratade väldigt mycket med John, sjukt trevlig kille. Det roligaste av allt var att han pratade engelska och jag svarade på Svenska. Han förstod Svenska men pratade hellre Engelska.
Kom i säng runt fyratiden på morgonen. en sak har jag lärt mig och det är att om jag någon gång skaffar barn (just nu är det inte spec. troligt) ska jag lämna bort dom dagar som julafton, juldagen, Nyårsafton, nyårsdagen, midsommar och ja.. Ni förstår poängen i det hela hoppas jag. Dom var uppe vid sju och började föra oljud. Inte nog med det så började en av dom gråta under natten, så ingen riktig sömn blev det heller.
Vi var framme i Tranemo vid fyra tiden och den första flaskan knäpptes. Jag var ganska stel och blyg till en början tror jag, kände ingen annan än Jocke. Men efter några cider släppte det och jag var mig själv igen och pratade med de flesta.
Nicklas var den första att däcka, han hamnade på en hög madrasser under trappan, inte ens ett gäng vilda barn kunde väcka honom. Efter lite bastu (även jag bastade) hamnade även Jocke på madrasshögen och Jani i soffan.
Var bara en av de tre som var uppe till tolvslaget...
Jag pratade väldigt mycket med John, sjukt trevlig kille. Det roligaste av allt var att han pratade engelska och jag svarade på Svenska. Han förstod Svenska men pratade hellre Engelska.
Kom i säng runt fyratiden på morgonen. en sak har jag lärt mig och det är att om jag någon gång skaffar barn (just nu är det inte spec. troligt) ska jag lämna bort dom dagar som julafton, juldagen, Nyårsafton, nyårsdagen, midsommar och ja.. Ni förstår poängen i det hela hoppas jag. Dom var uppe vid sju och började föra oljud. Inte nog med det så började en av dom gråta under natten, så ingen riktig sömn blev det heller.
Jocke och Nicklas
Nicklas och en massa barn.
Ingen kommentar
Vissa delar av de som var där.
John och Jocke
Jag, dagen efter. Jag är nästan inte med på några bilder då jag mestadels höll i kameran.
Jani, dagen efter
Varför?
Satt just och läste genom ett "personporträtt" på Ung diabetes och började genast tänka tillbaka på samtalet jag hade med diabetessköterskan tidigare idag. Jag tog upp mina planer om att dra utomlands och hade då lite funderingar på hur jag skulle göra med insulinet och det.
Eftersom att jag planerar att vara borta minimun 6 månader (om pengarna räcker blir det ett år) så kommer det gå åt en himlans massa insulin under den tiden. Jag försökte ta reda på om det inte gick att fixa så jag kunde hämta ut det i tex. Tyskland (eller vilket land jag nu är i). Men enligt honom jag pratade med var det tekniskt omöjligt att skicka insulin/andra hjälpmedel så.
Med andra ord sa han att det ända jag har att göra är att bära med mig allt. Jag hoppas verkligen att han skojar (ska se om jag kan prata med någon annan av sköterskorna och se vad de har att säga). Jag kan inte gärna bära med mig pump-+spruttillbehör för ett år. Speciellt inte då jag vägrar ha mer packning än min 55kg väska. Jag vet bara hur stor plats allt tog när jag var borta i tre månader. Det blev en hel väska med diabetes tillbehör den gången, fick endast plats med ett par shorts, ett par sandaler, två par t-shirts och lite underkläder. Annars var väskan packad med diabetestillbehör.
Jag har flertalet gånger läst i tex. Diabetes tidningen att folk fått insulin och tillbehör skickat till både Afrika och Frankrike. Så varför skulle jag inte kunna få det skickat till mig? Just nu känns det verkligen som att min diabetes förstör min dröm. Den har redan förstört två drömmar, ska den verkligen få förstöra ytterligare en?
Eftersom att jag planerar att vara borta minimun 6 månader (om pengarna räcker blir det ett år) så kommer det gå åt en himlans massa insulin under den tiden. Jag försökte ta reda på om det inte gick att fixa så jag kunde hämta ut det i tex. Tyskland (eller vilket land jag nu är i). Men enligt honom jag pratade med var det tekniskt omöjligt att skicka insulin/andra hjälpmedel så.
Med andra ord sa han att det ända jag har att göra är att bära med mig allt. Jag hoppas verkligen att han skojar (ska se om jag kan prata med någon annan av sköterskorna och se vad de har att säga). Jag kan inte gärna bära med mig pump-+spruttillbehör för ett år. Speciellt inte då jag vägrar ha mer packning än min 55kg väska. Jag vet bara hur stor plats allt tog när jag var borta i tre månader. Det blev en hel väska med diabetes tillbehör den gången, fick endast plats med ett par shorts, ett par sandaler, två par t-shirts och lite underkläder. Annars var väskan packad med diabetestillbehör.
Jag har flertalet gånger läst i tex. Diabetes tidningen att folk fått insulin och tillbehör skickat till både Afrika och Frankrike. Så varför skulle jag inte kunna få det skickat till mig? Just nu känns det verkligen som att min diabetes förstör min dröm. Den har redan förstört två drömmar, ska den verkligen få förstöra ytterligare en?
04 januari 2010
22/12
Nu börjar julen närma sig. det som ska göras är gjort, för första gången är även julgranen inne innan den 23/12. Det har nog aldrig hänt tidigare. Dunken är påfylld och sillen är inlagd.. Nu är det bara att vänta.
Julgodis bak hos Stina (bättre sent än aldrig)
Blev någon sorts kola, knäck och cornflakescrisp. Sjukt gott blev det hur som.
02 januari 2010
8e året.
Kommer senare att skriva om jul/nyår. Just nu har jag ingen ro till det.
Jag gjorde nyss en fantastisk upptäckt. Jag har hela tiden haft för mig att jag fick diagnosen diabetes sedan -04 men efter en diskussion med mammie visade det sig att jag visst fick diagnosen redan -02. Så jag är nu inne på 8:e året med diabetes. Jäklar vad fort tiden går, minns fortfarande de hemska dagarna på slutet som "vanlig".
Det sista jag åt innan jag blev inlagd var hemmagjord brulépudding. Två dagar innan hade jag vart med på hubertusjakten i Långöre och redit Ricko. Hade så sjukt ont i foten så det fanns inte den gången, men vi redd eut det hela endå.
Jag drack hur mycket som helst och pissade där efter. Var torr och "tjock" i munnen.
Vägde 43kg när jag kom in på sjukan, jag hade inte ett gram fett på kroppen. De var bara skinn och ben. Minns även att Erica, Lisa och Frida var inne och hälsad epå. Fick då ett ursnyggt träns till Dubai <3
Dagen efter kom Agnes, Pernilla och Emma (tror jag det var, kan ha vart Emmy oxå) och då fick jag en toppen fin nalle (som jag fortfarande har kvar, så klart).
Jag gjorde nyss en fantastisk upptäckt. Jag har hela tiden haft för mig att jag fick diagnosen diabetes sedan -04 men efter en diskussion med mammie visade det sig att jag visst fick diagnosen redan -02. Så jag är nu inne på 8:e året med diabetes. Jäklar vad fort tiden går, minns fortfarande de hemska dagarna på slutet som "vanlig".
Det sista jag åt innan jag blev inlagd var hemmagjord brulépudding. Två dagar innan hade jag vart med på hubertusjakten i Långöre och redit Ricko. Hade så sjukt ont i foten så det fanns inte den gången, men vi redd eut det hela endå.
Jag drack hur mycket som helst och pissade där efter. Var torr och "tjock" i munnen.
Vägde 43kg när jag kom in på sjukan, jag hade inte ett gram fett på kroppen. De var bara skinn och ben. Minns även att Erica, Lisa och Frida var inne och hälsad epå. Fick då ett ursnyggt träns till Dubai <3
Dagen efter kom Agnes, Pernilla och Emma (tror jag det var, kan ha vart Emmy oxå) och då fick jag en toppen fin nalle (som jag fortfarande har kvar, så klart).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
