Nu mot hösten.

Nu är sommaren verkligen slut. Gick min sista dag på schema igår. Det har vart en körig sommar, speciellt den första perioden. Kombinationen lite sömn, jobb och alkohol var väl inte den bästa för att orka med. Men på något sätt tog jag mig genom även den perioden, lite förvånad är jag dock.
Då de första fyra veckorna var så pass intensiva som de var resulterade det i att jag blev sängliggande med feber, hosta och allmänt hängig i nästan en vecka. Hostar fortfarande endel men inte värre än att jag inte kan jobba.

Sommaren 2010 har lätt vart en av de bästa somrarna hitills.
Jag har:
...lärt känna massa nya underbara människor.
...festat lite för mycket.
...haft ett bra jobb med bra jobbarkompisar (finns alltid undantag).
...haft strand som mitt andra hem.
...gått på tre kurer penicillin.
...lärt mig att dricka vin.
...badat mer än vad jag har gjort de senaste tre åren.
...lekt massor med Sanna och russen.
...hittat bästaste Clara.
...tagit tag i mitt liv och börjat springa.
...helt enkelt haft den bästa sommaren hitills!

Men nu börjar verkligheten och ovissheten komma ifatt. Vad händer nu? Jag hade ett jobb i Norge men jag valde att tacka nej. Det känndes inte rätt, så som det ser ut nu blir det Borgholm i höst oxå. Motionen måste börja komma igång ordenltigt. Sitter nu och väntar på att Clara ska sluta jobba så vi kan gå upp till gymet och köra ett rejält pass... Eller okej, börja lite lätt i vart fall. Carina fick med mig till simhallen igår, vi "plaskade" runt i en timme och det var riktigt skönt.
Nu ska jag ta tag i allt igen, ska nu i September in för ett nytt HbA1c och jag är inte ens säker på att jag vill veta vad jag har nu. Det måste ligga skyhögt, sprutor och jag funkar inte riktigt ihop. Pumpen är och kommer alltid att förbli min bästa vän =)