Till dig som mår skit

Ja jag menar Dig! Jag vet att du inte kan låta bli att läsa det här. Om jag skickade ett mail kanske du inte skulle öppna det, om jag ringde kanske du inte skulle svara, men det här kan du inte låta bli att läsa.

Jag vet att Du hatar när människor låtsas veta vem du är eller vad du behöver och jag tänker inte låtsas något alls, I’m not a pretender. Men jag måste få ur mig det här, I’ve had it, enough is enough, och du måste förstå att jag bara säger vad jag ser och inte ser. This is not the truth, but it is my truth and that’s pretty damn close …

Jag ser att Du känner dig ensam. Du har fastnat och ingen hjälper dig loss. Du vill inte be om hjälp.

How do I know? Well, har du någonsin bett om hjälp i ditt liv (syltburkar doesn’t count )? Du är typen som aldrig bad om hjälp i skolan, fastnade Du satt du med samma uppgift tills du löste den eller tills läraren kom och guidade dig igenom den.
Men det här är inget mattetal eller geografiuppgift, det här är ditt liv! Det finns ingen lärare som kan guida dig, berätta hur Du ska leva ditt liv, och det finns inget Rätt Svar. Hur länge ska Du sitta med ditt liv som ett tomt papper framför dig? Jag kan inte se Dig så här.

Du känner dig ensam, det gör ont. So let it hurt. Smärtan i ensamhet kan kännas som ett helvete men det kan inte döda dig om du inte tillåter det. So don’t let it.

Så det känns som om dina vänner inte är där på det sätt Du vill att dom ska vara. Who cares, fuck it, fuck them all – måste du göra det själv, gör det själv - bara GÖR det! LEV! Det är ditt liv och du måste leva det på ditt sätt, med eller utan dom.

Jag skulle kunna säga en massa crap om Dig: ” Du är socialt inkompetent, du kan inte ge av dig själv, du kräver för mycket, du är som ett underbetalt heltidsjobb som till slut gör en utbränd.”

I could say something worse.

But I won’t. Jag bryr mig inte, det hjälper inte, det finns ingen som Du, du är ett helvete ibland men jag vill inte förlora dig.

Du undrar varför jag skriver det här. Du har knappt pratat med mig, du pratar knappt med någon. Jag har knappt pratat med dig, det är knappt någon som pratar med dig. Jag skriver det här för att INGEN ANNAN JÄVEL SKRIVER DET HÄR! Och du MÅSTE höra det:

Jag tror på Dig!

Jag tror på dig när du gråter som ett barn över att du inte klarar någonting, jag tror på dig när du övergivits av halva Din värld (i ditt huvud, honey). Om du så skulle ligga totally broke och halvt medvetslös på en parkeringsplats i Ryssland omgiven av maffiamedlemmar skulle jag tro att du klarade dig ur det . For fucks sake, Du klarar dig alltid one way or another och dagen du inte gör det dör du som vi alla ska göra någon dag så vad har du att förlora på att försöka? Vad har du att förlora på att inte försöka?

Och jag kanske får skit för det här men; när andra så småningom (eller aldrig, who knows) säger att du behöver hjälp och du inte vill ta emot den, då tror jag fortfarande på dig och på att du kan crawl yourself back from hell endast med hjälp av dina egna händer, knän och fötter.

Jag tror att Du är så stark.

Och när, om, Du skulle behöva ta emot hjälp så tror jag att Du klarar det med.

Jag tror att Du är så stark.

Nej förresten, bara för att göra dig lite sött förbannad , jag VET att Du är så stark!