14 oktober 2009

Brustet hjärta

Jag visste inte att jag kunde gråta som jag gjort inatt. Jag var inte ens säker på att jag längre kunde producera tårar.
Vad var det som hände?

Just nu känns det som att jag bara vill ha allt ogjort. Mina känslor är så enormt starka för honom. Men det går inte. Jag kan inte.
Det gör ont att se honom ledsen, att verkligen se vilket lidande jag har orsakat honom genom att ens ta upp det med honom.
Han betyder verkligen allt för mig och kommer nog alltid göra, han har en plats i mitt hjärta som aldrig kommer försvinna. Jag älskar honom, men jag känner att jag inte kan lita på honom just nu. Kanske sedan, men inte nu.

Vi har kommit överens om att det här är bäst för oss båda. Nu kan vi går ur det med hedern i behåll och fortsätta att vara vänner. Hellre det än att vänta och gå ur det hela som fiender om en månad/ett år/en vecka.

Men att det ska va så svårt. Jag har sovit ca 20 minuter i natt. Har haft något som liknat växtvärk, har vridit och vänt på mig hela natten och verkligen försökt. Men det har inte gått. Det är något som saknas som jag måste lära mig att leva med.

3 kommentarer:

Anonym sa...

kan känna hur det känns bara genom att läsa :/

Unknown sa...

Smulan. Du får sluta tänka att det är du som orsakat mig lidanden och inse att det iaf i detta fallet är jag som är orsaken. Dessutom har vi ju brutit medans vi är vänner. Inga otäcka bråk eller sårande ord utan istället saknad och respekt.

Neha sa...

Sånt är så sjukt jobbigt