Älvkarleby 25-28/3

Sitter just nu på tåget hem från Älvkarleby, känner mig övergiven och alldeles ensam. Det var flera dagar sedan jag var tyst, så här länge i sträck. Seriöst, jag längtar verkligen tillbaka till en otroligt rolig helg..

Jag ska börja lite där jag slutade min inte så kul tågresa i Torsdags. Just då var allt kaos dock löste det sig. X2000 Alvesta-Stockholm var 25 minuter sent jag hade då 3 minuter på mig att tokspringa mellan spår 10 och spår 3 när vi väl kom fram till Stockholm. Jag hade inte en aning om vart jag kunde hitta spår 3 men jag gissade att killen före mig skulle med samma tåg då även han sprang som skjuten ur en kanon. Så jag tog upp jakten, jag sprang som en gasell för att hinna med och inte tappa bort honom. Det var en vild chansning då jag inte hade en aning om vart han var på väg. Han hade ju lika gärna kunnat va sen till ett bröllop eller vad som. Här så insåg jag att jag inte var långt ifrån att kissa på mig. Var så sinnessjukt kissnödig.

Tittar upp. Där ser jag tåget, tar de sista långa stegen fram till dörren och samma sekund som jag sätter första foten på tåget så börjar vi rulla, snacka om sista sekunden. Hittar fort en sittplats och springer sedan genast vidare mot toaletten. Det var något av det skönaste jag någonsin gjort. Det finns inte mycket som slår känslan av att äntligen få släppa på trycket när man är så där sinnessjukt kissnödig så man knappt kan hålla sig.

Resten av tågresan gick utan större missöden. När jag äntligen steg av tåget i Älvkarleby såg jag att tjejen framför mig hade diabeteslövet på ryggsäcken. Så jag drog slutsatsen om att hon måste va en av gänget. Mycket riktigt, jag hade hittat "dietist-tanten" även kallad Hanna. Hon hade då Jenny i örat så jag hankade på och tackvare det hittade jag till bilen (det hade jag inte gjort annars, inte med mitt lokalsinne). 

Måste säga att jäklar vilket underbart kul folk jag har umgåtts med i helgen. Ingen vägde upp till de "fördomar" som jag hade om lägret. Jag hade snöat in mig på helt fel scenarion där folk var över seriösa som aldrig slarvade, gjorde fina diagram och slarvade aldrig. Lite modell "hälsoläger" med enbart bra kost och motion och massa snack om "inte äta det och det, inte göra si och så". Men ack så fel jag hade.

Jag vet inte när jag senast skrattade som jag gjorde första kvällen, tårarna bara sprutade. Jag kunde inte kontrollera det, jag kunde inte andas. Vi lekte blandannat lite "ordlekar" så som Kejsaren i Kina tycker om Kaffe men inte The och Tändsticksasken, detta var bara två av dom, men de är bara de två jag kan namnen på.

Älskar verkligen kroppsspråket på folk då de först får en idé som håller tre på rad. Sedan *poff* så stämmer det inte alls längre och kroppsspråket ändras drastiskt, i tändsticksasken är detta ett vanligt förekommande. Det absolut bästa är när man själv är lekledare och slippa verka trög och inte fatta, eller att va den sista som kommer fram till det rätta. Jag är ganska trög i sådana situationer, har alltid vart. Dock har jag lekt den här typen av lekar i alla år, dom förekom alltid på våra barnkalasen under mellanstadiet.

Det blev en hyfsat tidig kväll (i vart fall den tidigaste under den här helgen). Så efter lite bastande med Johan, Mattias, Pontus, Natalie (min roomie) och Lisa så rörde vi oss i säng. Vi låg förvisso och dividerade ett bra tag innan vi somnade, men tillslut slocknade även vi.

Vaknade redan vid åtta dagen efter, utvilad, pigg och på topp humör. Såg verkligen fram emot dagen som skulle gå åt för blandannat en föreläsning om kost av Hanna (den äldsta som var med och även dietist, där av dietist-tanten). Måste säga att jag är imponerad, Hanna är sjukt duktig på det hon gör och visst, hon sa mycket av det vi redan vet. Men hon talar om varför och inte bara "Ät fibrer". Sjukt bra föreläsning.

Där efter var det käk och sedan en självförsvarskurs, jag hade seriöst blivit livrädd om jag mött kursledaren på stan. Det var mycket som redan var självklart och en heldel kul saker som vi har drivit med hela helgen. En av de sakerna är "Papperskorgen" den har missbrukats. Vi lär inte glömma den och jag tror att det kan va en kul grej att köra med. Samma sak "Stopp!, Gå här ifrån!" den lär inte heller glömmas och även det var återkommande under helgen.

Kvart över tre var den här kursen över, vi lubbar hem och kastar på oss lite andra kläder. Det är nu dags för bolaget. Lisa, Mattias, Pontus, Natalie, Lisa och jag Satte oss i Mattias bil och till de ljuva tonerna av GPS-tanten (var det Ingrid?) tog vi oss hela vägen till bolaget och även tillbaka hem igen. Diverse öl, vin och cider blev inhandlat och den kvällen slutade i bastu, snöbad och långa djupa allvarliga (och mindre allvarliga) diskussioner (av någon anledning snöar diskussionerna alltid in på sex när jag är med, fråga inte varför). Den här kvällen blev betydligt senare än kvällen innan. Sista gången jag kollade på klockan var den fem och ja, då någon gång somnade vi nog.

Lördag var ingen rolig dag, eller där ljög jag. Kul hade jag med ack så trött jag var. Klockan nio var vi ute och åt frukost, efter detta var det Mindfullness och det tog inte många minuter innan man somnade när vi skulle ligga på en madrass på golvet för att slappna av, vaknar plötsligt och hör "känn hur luften går genom ditt urinrör och vidare upp genom urinblåsan". Började då fundera vad tusan jag missat och vart tusan jag befann mig. Somnade dock snart om igen som de flesta andra.

Tanten som föreläste om det här såg ut som något påsken släpat in. Morotsrött hår och illgrön tröja. Var bara ett par pippi gula byxor som saknades sedan hade hon vart fulländad.

Därefter var det lunch för att sedan fortsätta att lyssna på samma tant och leka Qi-gong. Som Mattias uttryckte det "Kinesisk mytologi med en skvätt qi-gong". Det var lite flaxande, lite viftande och lite gnidande i långsamma rörelser. Medan alla står och flaxar med armarna hör man Hanna som står på andra sidan "Luftens hjältar" sedan var det kört, nynnade på introt resten av passet.

Kvällen ägnades och massa diskussioner om blandannat diabetes, mer vin, mer umgänge och ännu mer bastu. Den här kvällen var det bara Mattias, Pontus, Natalie, Lisa och jag. Vi fem umgix hela helgen. Sjukt kul folk, skulle gärna vara kvar några dagar till och umgås med alla som var med, men dessa är nog de jag kommer sakna mest då det var de jag kom närmst.
Men vem vet, kanske hade Monika kunnat bli min nästa själsfrände.

Folk började däcka runt fyra-fem. Bara Mattias och jag kvar uppe, blev en nattmacka (jag tittade förvisso bara på). Skrattade gott då han inte hittade verken osthyvel, potatisskalare eller vass kniv, för då ställer sig Mattias och skär sina ostskivor med en vanlig matkniv, det var ganska imponerande då han lyckades få näst intill perfekta ostskivor till sina grova mackor. Jenny och dom hade visst funderat lite på vem som hade misshandlat osten då de skulle ha den på morgonen.

Jag kan sammanfatta den här helgen som helt underbar. Haft så sinnessjukt roligt så det finns inte och jag saknar folket något enormt. Vissa kom man närmare än andra och så är det väl alltid? Man kan inte komma överens med alla. Jag ångrar verkligen inte att jag åkte och ska försöka åka så ofta och mycket jag bara kan i fortsättningen. Men ska även se till att hålla kontakten med folket och se om man inte kan träffa dom fler gånger. Som E-tuna i slutet av Maj.