Måndag morgon.

Tror jag hade några timmar att ta igen efter helgen. Satte mig på tåget igår och skulle testa ett andrum i samma veva som jag skulle slänga igång några avsnitt av True Blood. Det tog inte många minuter innan någon slog en påk i skallen på mig, somnade som ett litet barn. Efter nästan 1.5h fick jag en hård armbåge i magen, tittade yrvaket upp och det första jag fick se var en sur blick av tjejen som satt bredvid mig. När jag fokuserat blicken lite bättre och börjar inse vart jag är fräser hon "du snarkar" och fortsätter att blänga surt.

Stuffade bort till matvagnen för att inta lite energi, när jag kommer dit ser jag alternativen Pannkakor, mackor i diverse sorter, lasange och något alternativ till (vart finns den glutenfria maten?). Knatade fram och frågade killen i disken om glutenfritt, han skakar på huvudet och säger att "detta är allt vi har". Då surade jag ihop, speciellt då min middag fick bli en hallon yoggi, två daim och detta sköljdes ned av två muggar äckligt tågkaffe. Visst jag blev pigg, men jag behövde mer mat. Men då kom jag på att jag hade ju fått en till bars av Hanna innan hon åkte. Så Middagen fick då lite sällskap av en ExtendBar Chocolate Delight. Snuskigt goda bars, hoppas de kommer till Sverige inom kort.

Vaknade halv elva (här hemma i min egna säng) och det första jag tänkte på var "ring sjukan". Sagt och gjort detta gjordes och hela samtalet började med "Hej, Ida Alfredsson här, jag kom igår hem från Älvkarleby där Ung diabetes har haft ett läger så jag är inspirerad till tusen så dissa nu inte mina tankar".
Men allt gick bra och både läkare och ssk är bytt och han skulle fundera lite på det här med pump byte. Sa klart och tydligt att får jag ingen annan vill jag gå över till sprutor. Men jag vet redan nu att sprutor kommer inte funka för jag kommer att miss sköta mig så det finns inte. Så han skulle ta sig en funderare på det och lovade att träffa mig i slutet på April.